Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hej igen, så var sommarlovet slut.Denna sommar då man fick ta till hårtorken för att få mascaran att torka och där manuell bevattning av gräsmattan inte var något man behövde ägna någon större tanke.Jag lovar att inte kommentera eller filosofera över hur fort tiden går när man är ledig och hur både skönt och ångestladdat det är att vara tillbaka i vardagen.Jag ska heller inte trötta ut er med alla nya projekt och löften som ska sjösättas när ett nytt jobbår börjar. Inte heller ska jag tynga er med ingående beskrivningar från magiska stunder i sommarkvällen då allt liksom samtidigt stämmer. Då, när alla delar passar ihop och det liksom hörs ett stumt klick när de fogas samman och tiden stannar för en stund.Inte heller ska jag ta upp er tid med att skildra längtan efter att förälskelsen en dag skulle kliva in i tillvaron och hur svårt det är att veta hur mycket man ska strida och hur mycket man ska bara stilla vila i vetskapen om att det som är menat att bli, det blir.Jag lovar.Ingetdera ska jag trötta er med.Däremot måste jag berätta att jag ska börja plugga igen. Jag blev helt lyrisk bara jag såg kursplanen och alla ämnen vi ska läsa. Jag ska för första gången plugga på distans (Konstvetenskap, 30 poäng på halvfart) - och kommer därför inte att träffa så många kurskamrater - och jag ska jobba samtidigt. Ett litet experiment.Å, vad det ska bli kuligt. Det är aldrig fel att chocka hjärnhalvorna med att släppa in ny och kaxig kunskap att rumla runt bland all gammal tvärsäker empiri man samlat på sig genom åren och som man aldrig nånsin vill acceptera blivit passé eller helt enkelt överbevisad.Man vill ju inte vara en tvärsäker människa, så där tvärsäker att man blir bindgalen när någon puttar hål på ens sanningar.Men man vill ju inte heller vara ambivalent och avsluta alla sina påståenden med "eller, jag vet inte..".Det är klurigt men kuligt att vara människa och kuligast av allt är att växa.Alltså inte växa i fysisk mening, det borde man ju ha slutat upp med i 20-årsåldern.Snus-stoppet har dock fascinerande bi-effekter som gör att jag verkligen bär syn för sägen i min tidigare strävan att våga ta mer plats.Jag tyckte att jordgubbarna tog slut ovanligt tidigt i år. Alltså de gotländska.Men de ersattes å andra sidan av en fullständigt fascinerande föreställning av ett gäng surgubbar som på fullt allvar menar att Litteraturen är Hotad när det visar sig att ett dussin deckarförfattare säljer böcker så att förlagen inte hinner med att trycka.Man kan ju tycka att det inte är någon nyhet, deckare har alltid sålt bra. Men Hotet är inte att det skrivs deckare, nej, Hotet är att författarna inte längre heter Åke, Håkan eller Sven. De heter Annika, Camilla och Åsa.Det skulle vara jätteroligt om dessa i övrigt intelligenta, men numera skräckslagna, herrar spelade upp detta spel för att vara samhällskritiska och lite humoristiska.Men de är allvarliga.Så in i bomben allvarliga, är de.Samtidigt är det strålande underhållning och alla som inte förstått det där med könsmaktsordningen kanske får en aha-upplevelse i denna pedagogiska demonstration av begreppet...Sen finns det en lokal sur farbror som är otroligt upprörd över att Högskolan på Gotland hyr ut sina lokaler till en mässa om andlighet och spiritism.Han vet inte till sig över detta vansinne och rekommenderar alla att gå dit och be att få vetenskapliga belägg för allt som pågår där.Tänk när samme farbror får veta att det finns ett världsomspännande nätverk, med många olika grenar, som lockar miljontals människor till dunkla lokaler varenda dag och där på fullt allvar berättar om skäggiga farbröder som kan trolla och gå på vatten och som kan hela sjuka och lytta genom handpåläggning och med huvudbudskapet att det finns en parallell värld till vår, en värld där alla har evigt liv, förutom de dumma som också i och för sig får evigt liv men tyvärr i en parallell värld som består av eld.Bevisa det genom vetenskap den som kan...Nöden är uppfinningarnas moder, heter det. Eller Mater artium necessitas, som den gode Lucius Apuleius uttryckte saken. Det där med hårtorken är faktiskt riktigt fiffigt om man som jag har ögonfransar som är spikraka. Hårtorkens kalluft funkar tio gånger bättre än fransböjare. Kan användas även när luftfuktigheten inte är 99 procent...Se där, ännu ett i-landsproblem är löst.Andra tipset i dag är att skippa alla dyra magmediciner och ta en tesked potatismjöl utrört i ett glas vatten när stressmagen kniper sina klor i dig.Funkar i alla fall för mig.
