Det händer ibland att jag ser det och under en morgonpromenad förra lördagen upptäckte jag det ånyo. Det var så vackert och jag drog mig till minnes att det nog var fyra-fem år sedan jag senast hamnade i en liknande sinnestämning av just samma anledning.
Den gången var det lamporna som en höstkväll belyste Visby ringmur som fick mig att tvärstanna och högt för mig själv utbrista: men dra förbi något vad vackert det är här.
När jag förra veckan gick Bredgatan fram och i jämnhöjd utsiktsplatsen på Vårdklockegatan var det något som sög tag i mig och jag var verkligen tvungen att göra halt.
Det som mötte min blick när jag tittade ut över hamnen och de nedre regionerna av Visby innerstad var så oerhört vackert. Havet var fett stilla, hamnområdet låg tyst i lite dis och hela Visby verkade vara i en slags dvala med typ 17 i vilopuls inför det som komma skulle.
Dagen efter var Almedalsveckan 2011 invigd och Visby innerstad står inför några väldigt tuffa men fantastiska sommarveckor.
Vad vill jag ha sagt med detta?
Jo, trots att jag vissa dagar kan känna mig så ända-in-i-helskotta less på en del av er hitresta fastlänningar ska ni känna er varmt välkomna till östersjöns pärla. Det senare gäller naturligtvis under förutsättning att ni inte är dryga, att ni kan flytta på er när jag ska fram och att ni sköter er i största allmänhet.
- Du grabben; är du hårdrockare eller synthare?
- Hårdrockare, svarade jag med lipen i halsen.
- Bra, då slipper du få stryk!
Ungefär så lät det när jag som 13-åring blev stor nog att börja på Solbergaskolan och mötte allt som jag tidigare inte ens hade hört talas om. Huruvida jag genom mitt "korrekta" svar undvek en rejäl omgång eller inte låter jag vara osagt men de tuffaste av alla grabbar var definitivt på rocksidan så mitt val blev därför relativt enkelt.
För ett litet tag sedan kom nyheten att syntharnas vallfärdande till Arvikafestivalen numera är ett minne blott. Festivalens minst sagt ansträngda ekonomiska läge gjorde att de, likt Hultsfred förra året, blev tvungna att kasta in den vita handduken.
Trots att den nyss avslutade och fullsatta Sweden Rock Festival enligt mig står inför några riktigt tuffa utmaningar de kommande åren kan vi väl anse att det just nu i alla fall är one nill to the rockers.