Den här dagen är ingen bra dag.
När jag vaknar på morgonen finns där ett mejl i datorn. Det börjar så här: ”Hej Bernt. Jag måste tyvärr åter igen meddela dig något tråkigt ...”
En god vän till mig har hittats död. Drunknad. Vi har inte haft någon tät kontakt, men jag betraktade ändå honom och hans bror som mina vänner. Brodern dog i januari och efter det blev ingenting sig likt. De hade alltid bott tillsammans och ensamheten blev svår. Jag har flera gånger tänkt resa och hälsa på honom och han skulle ha kommit till mig i Burgsvik i augusti, får jag veta av personen som mejlar. För sent, varför är det nästan alltid så?
Uno Norman, en gång en gudabenådad varpakastare, blev 76 år.
Åker på en mindre väg genom det torra savannlika landskapet på södra ön. Flämtande hett, inte en bil, inte en människa, inte ett djur utom några lågt flygande svalor, förmodligen på jakt efter insekter. Jag kommer till ett stort öppet gärde där det varit slåtter, för längst bort nära skogskanten står en ensam vitplastad höbal kvar.
Plötsligt kommer en man i traktor på en sidoväg. Han kör ut på fältet, hämtar höbalen. Jag hälsar med handen när han kör förbi. Kanske ser han inte mig, för han hejar inte tillbaka. En man, en traktor, en vitplastad höbal.
Den sista?
Just nu sitter jag i en hotellfoajé i Sunne i Värmland och väntar på att mitt rum ska bli tillgängligt så att jag kan duscha. Det är hett här också, men under bilfärden från Stockholm har jag konstaterat att landskapet inte alls är lika sönderbränt som på Gotland. Jag ser nyslaget hö och mängder av vita höbalar på fälten.
– Tack vare att det finns så många småsjöar här, så är vi inte lika sårbara vid långvarig torka, säger en bonde jag träffar på en bensinmack i Molkom. Jag berättar om de sönderbrända fälten på Gotland. Han nickar förstående, för han har varit på ön och vet hur det kan se ut.
Två frågor till Geab?
Hur är det möjligt, att när hela Gotland mörkläggs en hel dag, då vet man på Geab inte varför?
Är det sant eller bara en skröna, att när elpriset sjunker då kompenserar Geab och andra kraftbolag inkomstbortfallet med höjda nätavgifter?
Under en hel vecka har jag varit osolidarisk mot köttbönderna, som inte har mat till djuren och därför måste nödslakta och det innebär ett blivande stort överskott på svenskt kött. Min son har varit på besök och det är han som stått för matlagningen. Han är vegetarian.
– Det är inte synd om bönderna. Minska köttproduktionen kraftigt och ät mer vegetariskt, då uppstår inte såna här ”katastrofer”! säger han.
När bonden i Molkom får veta att jag är på väg till SM i varpa ställer han de vanliga frågorna: Hur mycket väger en varpa? Hur långt kastar man? Är det bara gotlänningar som kastar varpa?
När jag berömmer honom för att han inte säger ”spelar varpa”, svarar han:
– Under den där veckan jag var på Gotland lärde jag mig vad det heter.