Den värsta abstinensen försvann
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ska vi säga så?
Hm?
Ingen däremot?
Tack, tack.
Det blev en riktig helkväll på Wisby strand i lördags. Det var fantastiskt trevligt i en fantastisk miljö. Maten var väl okej, Babben suverän, Bacchi Bröder och Einar Steen gav kvällen en perfekt musikalisk inramning men jag undrar fortfarande var den utlovade trubaduren, Erik Guteson, spelade? Och lite roligt är det att vi ännu i går, tisdag, pratade om de där snapsarna som kostade 90 kronor styck och som man inte ens blev serverad utan fick hämta själv i baren i små 5 cl-flaskor...
Tur man hoppade över den. Liksom hela bordet med varmrätter men det var för att jag var proppmätt, inget annat.
Snart ska vi samla hela klanen för att planera julen. Det gör vi alltid i samband med firandet av svågerns födelsedag den 10 december. Vi är 16 personer som ska utfodras med både mat och klappar. Fast något möte om hur bestyren med julmaten ska fördelas är väl inte direkt nödvändigt, det har varit på samma sätt i typ 20 år.
Jag gör legymsallad och bakar tårta eftersom jag har namnsdag. Den är för övrigt enda namnsdagen som firas i min släkt överhuvudtaget men det är ju en bra anledning att äta tårta.
Julklappar köper vi "bara" till barnen, det vill säga de sju kusinerna....
Så om ni har antecknat färdigt i boken för intressanta uppgifter kan vi gå vidare.
Det är konstigt det där med vad man anser som väsentligheter och inte. Förra veckans krönika om bonddanser i allmänhet och dansglädje i synnerhet tyckte jag var på gränsen. Jag kände att vem bryr sig om att jag saknar bygdegårdsdanserna och att dansa?
Men här finns en god affärsidé tror jag efter det varma och underbara gensvar jag fått från andra dansanta gotlänningar.
Och jag fick dansa i lördags så den värsta abstinensen gav med sig.
Men jag minns inte att pulsen och andhämtningen accelererade så till en rivig bugg till "Does your mother know" för 20 år sedan som den gjorde i lördags. Men det var nog för att de mesta av blodsystemet hade egen fest för att bearbeta den nyss intagna julmaten och inte hade tid att tillhandahålla för detta ändamål oviktiga lemmar som benen, med syre.
Jag hoppas ni läser reportagen under vinjetten Vardagsliv i GT. Inte för att jag råkar skriva de flesta utan för att de handlar om underbara, kloka och intressanta människor som inte har vunnit, blivit utvalda, avgått eller gjort något annat som renderar utrymme i pressen.
Äntligen har vi hittat en form för att göra dessa skildringar av gotlänningar från olika synvinklar. Det handlar ju egentligen bara om att bestämma sig men med de begränsade resurser vi har till vårt förfogande är det lätt att välja "raka nyheter" framför krokiga möten med människor som för tillfället egentligen inte är aktuella för nånting som kvalificerar dem till "nyheter".
Hoppas att ni tycker att det är lika roligt som vi och fortsätt att tipsa om människor att skriva om, se telefonnummer och mejladress här under.
Radio Gotland sänder från Lund denna vecka. Samtidigt har GT kallat in en reportervikarie från samma stad (Andreas Mattsson).
Ett nytt utbytesprogram för journalister kanske har sett dagens ljus? Varför Andreas är på GT vet jag men varför Radio Gotland är i Lund är en olöst gåta.
Än så länge funkar min plan att slippa köpa nya vinterdäck.
Rådande väder är det värsta tänkbara. Det finns nog ingenting som får mig på så dåligt humör som ihållande regn kombinerat med blåst och kyla. Hellre en riktigt smällkall vinter (och nesan att bli tvingad att köpa nya dubbdäck) än detta slabbande.
Inte ens julskyltningen i söndags kunde dra mig ur hemmets varma och torra vrå.
Att sitta med skägget i brevlådan skulle aldrig behöva hända om vi avskaffade alla helskägg. Utom Tomten som får dispens.