Marie Hermanson (född 1956) är inte någon av våra ”deckardrottningar” och förekommer därför inte så ofta i kändisspalterna. Men hon är en författare av en särdeles kaliber. Alltsedan debuten 1986 med novellsamlingen ”Det finns ett hål i verkligheten” har hon regelbundet levererat litterära pärlor till oss läsare. Romanen ”Musselstranden” satte ribban och förväntningarna högt och de har upprepat infriats. ”Mannen under trappan” blev 2009 till och med en populär TV-serie. ”Skymningslandet”, ”Himmelsdalen”, ”Hembiträdet” och ”Svampkungens son” är andra titlar som inger respekt och som vid läsning sätter fantasin i gungning. Och det är frågan om en kreativ fantasi som börjar gunga.
Marie Hermanson har en alldeles egen unik angreppsvinkel på såväl de större samhällsfrågorna som de individuella existensiella och moraliskt betingade frågorna. Utifrån till synes banala situationer väver hon ofta en intrig som förtätas och komplexiseras för att ofta upplösas – inte i ett svar, utan i nya frågor. Henne språkton är enkel men underfundig och hon har förmågan att få mycket sagt mellan raderna. Hon har en skarp blick för mänsklig moralisk skröplighet; hur moral kan bli en förhandlingsfråga. Men denna skröplighet paras med en godhjärtad syn på vår förmåga att göra vårt bästa. Vi kan känna igen oss i hennes romanfigurer och med en smärre korrigering kan vi bli som dem – fast bättre.
Men framför allt är det kännetecknande för Marie Hermansons författarskap hur hon kan väva ihop dikt och verklighet, hur hon kan flyta mellan realism och mystik, mellan vårt inre och yttre liv. De dolda, till synes oförklarliga, blir begripligt men på ett undflyende sätt. Det vardagligt nära blir fjärran och ouppnåeligt. Saga och verklighet glider in och ut i varandra och bildar en sagolik verklighet. Smaka på det; en sagolik verklighet – vem vill inte leva i en sådan.
Snart är det höstlov. Det lovet marknadsfördes under årets bokmässa i Göteborg som ett läslov för skolungdomar. Varför inte – skolungdom eller vuxen – ägna några höstveckor åt att upptäcka Marie Hermansons sagolika verklighet.
Det hissar vi
SVT:s "Morgans mission" – angeläget och bra.
Och det dissar vi
Världen brinner och svenska riksdagspolitiker käbblar om procentenheter vad gäller ROT och RUT.