Den här tiden gör mig religiös
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dagen därpå, måndag, nästan inte en människa på stranden och långa stunder sitter hon i kassan och har ingenting att göra.
Så snabbt tar den officiella sommaren slut.
Naturligtvis förstår jag dem som önskar att turistsäsongen skulle vara lite längre. Vid tillfälle ska jag fråga handlaren och han kommer säkert att svara "till en bit in i oktober".
Men jag är inte affärsman så själv bara njuter jag av lugnet, tystnaden och den där alldeles speciella doften som infinner sig i skarven mellan sommar och höst. Den bästa tiden på hela året. Det är då jag sitter på altanen och tittar utåt viken, med Mozart på piano i bakgrunden, och bli religiös.
Funderar på att ta itu med årets skörd av äpplen, men har ännu inte kommit på vad det ska bli. Gelé, vin, paj, mos... Äta alla som de är mäktar vi inte med.
Kanske äppelchutney?
En i vår lilla grupp av fotbollshuliganer fyller fyrtio år och det är fest i byn. Mellan diverse hurrarop och "Ja, må han leva..." blir det en hel del fotbollsprat. Naturligtvis gäller det VM-kvalet på lördag. Vi analyserar den svenska truppen och oroar oss i princip för allt. Zlatans form. Målvakten Isaksson som ska bli pappa och kanske inte kan vara med. Henke som varit skadad. Chippen som är petad.
Fyrtioåringen själv är upptagen av mycket annat och deltar bara med någon enstaka stickreplik. Det var om honom jag i början av vår huliganverksamhet framför storbildskärmen på Fiket skrev beundrande om i den här krönikan. Medan vi kvasiexperter levererade långa djupgående och svårbegripliga analyser av det svenska spelet, var hans taktiska strategi betydligt enklare. När Sverige anföll ropade han alltid "In med bollen i mål!" och när motståndarna närmade sig det svenska målet "Bort med bollen!". Enkelt och självklart.
Grattis Affe!
Flugan som just kryper ner i mitt ännu inte urdruckna whiskyglas bör bli kraftigt berusad av bara ångorna.
Ska bli intressant att se hur det går.
Under min cykling genom Baltikum hade jag dålig koll på vad som egentligen hände på Gotland, trots att jag hade datorn med mig och hur enkelt som helst kunde klicka in mig på helagotland.se. Men efter en dags cykling var jag för det mesta så trött att jag inte orkade bry mig om världen utanför hotellet.
Men jag vet att Gute har vunnit och förlorat och att det är bråk om serveringen på Norderstrand igen. Och att Bert Karlsson anser att skolmaten på Gotland är kass.
Det där sista, om maten, tror jag inte på. Inte det minsta. Det är bara pizza- och hamburgergenerationens barn som aldrig behövt lära sig äta riktig mat.
Flugan har nu traskat omkring på insidan av mitt whiskyglas i flera minuter, men ännu kan jag inte se att han tar snedsteg. Jag täcker därför glaset med handen för att stänga inne de berusande ångorna.
Det ska väl göra susen?
En kort summering av min cykelfärd och därmed svar på de vanligaste frågorna jag fått efter hemkomsten.
Är det fortfarande fattigt på landsbygden?
Jag har rest i Baltikum två gånger tidigare, för femton och tio år sedan. Det har hänt mycket sedan dess. Husen har rustats upp, jordbruksmaskinerna är modernare, bilarna och parabolerna betydligt fler, vägarna bättre... Men hur det är med den egentliga levnadsstandarden är svårt att säga. Den ekonomiska världskrisen har drabbat de här länderna hårt, mycket på grund av de svenska bankernas profithunger. Värst är det kanske i Lettland där EU nu tvingar regeringen att dra ner på omsorgen för äldre och sjuka för att EU ska bevilja lån så att bankerna räddas!
Har du råkat ut för något kriminellt?
Ingenting. Folk har varit oerhört hjälpsamma och vänliga. När mitt bakdäck exploderade körde en man tre mil in till närmaste stad och köpte ett nytt däck åt mig. Inte ett öre i ersättning ville han ha för bensin och besväret.
Maten?
Mycket bra. Och mycket. Väldiga portioner som jag sällan orkade äta upp. Och maträtterna var alltid dekorativt komponerade, rena konstverken.
Priserna?
Billigt, billigt. Hade från början tänkt bo billigt på B&B, men eftersom jag var beroende av internet blev det mest hotell. Toa, dusch, breda sängar och balkong med vidunderlig utsikt. Cirka 300 kronor!
Trafiken?
Jag hade blivit varnad för att "bilisterna, i synnerhet långtradarchaufförerna, kör som galningar!". Stämmer inte alls. De flesta tog stor hänsyn, saktade in och höll bra avstånd. Det var bara sista etappen i Polen som blev en mardröm, men inte på grund av bilisterna utan för att vägen var så väldigt smal och trafiken intensiv. Efter den upplevelsen valde jag att åka sista biten till Gdansk med tåg.
Det blev två kok äppelmos.
Och flugan?
Efter att i minst fem minuter varit instängd bland whiskyångorna promenerar den upp till glaskanten och flyger sin väg. Spik nykter!
Betyder det att jag därmed gjort en sensationell upptäckt som alkoholforskningen kan ha nytta av?