Gissa vem jag åkte taxi med hem! Jussi Björling, sångaren ni vet.
Vår pappa kom hem efter en resa och hade hamnat på samma flyg som Jussi. I taxikön vid Bromma kom herrarna fram till att de bodde i samma kvarter och delade alltså taxi.
Den historien rann upp i minnet häromveckan, när Sagan om Jussi berättades i ett tv-program med anledning av att han skulle ha fyllt hundra i år.
På en filmsnutt ser man hur den store tenoren kliver ned för flygplanstrappan med min far tätt bakom. Efter det en sekvens på plattan, nu även med utrikesministern Östen Undén i bild.
Jussi Björling visste man sen barndomen vem det var. Stor opera- och konsertsångare med framgångar både hemma i Sverige och utomlands. När svenska flaggans dag skulle firas på Stadion i Stockholm så var det Jussi som sjöng Land du välsignade så att det knottrade sig i skinnet av fosterlandskärlek.
Senare i livet fick jag lyckan att höra Jussi både på Operan i La Bohème och i folkparker. Nu för tiden är det Helga natt på skiva i juletider.
Den timslånga filmen om Jussi Björling var så rörande att tårarna var nära inte bara hos dottern Ann-Charlotte, när det talades om pappans hjärtbesvär och alkoholproblem.
Obegripligt hemskt att han tilläts sjunga vid en festföreställning för engelska kungligheter trots en hjärtattack strax innan föreställningens början.
En släkting brukade berätta om en segeltur med sångaren i Stockholms skärgård. Brännvinet var slut ombord. Jussi åtog sig att lägga till vid en brygga där han kände ett par som säkert hade.
Sagt och gjort, han hoppade i land, ställde sig på stugbacken och sjöng i den ljuvliga svenska sommarnatten som bara han i hela världen kunde, det vill säga gudomligt.
Då öppnades fönstret, ett fruntimmer stack ut huvudet och skrek:
- Det hjälper inte Björling, hur du än GAPAR så blir det inget brännvin!
Balett är balett och cirkus är cirkus. Nu har båda konstarterna blandats. På Dansens Hus i Stockholm bjöd den schweiziska duon Zimmerman & de Perrot på en halsbrytande blandning av bådadera. Dessutom på lutande golv i gungning. Öronproppar utdelades men inte sjösjukepiller.
Varje gång jag skriver JAG i denna spalt känns det lite fel. Förr var regeln för journalisten att inte framhäva sig själv. Alltså borde ordet jag undvikas.
Vidare skulle svordomar skys. Gäller möjligen fortfarande. Men i det förra kan man frossa åtminstone i krönikor.
Om svordomar skrevs nyligen ett reportage med allehanda varianter. Och visst kan ett kraftuttryck sitta bra i bland. Som exempel drogs en ramsa från Hälsingland, fast jag tvivlar på att timmerkörararen som var dess fader verkligen fick ihop det så välformulerat i ilskans hetta.
Så här: “Ta mig fan och lägg mig mellan två vassa stenar och tryck mig så märg och tall rinner ur mig och stöp dig ett ljus och lys mig längst in i helvete!"
Fan vad bra! Gäller även nya lagen om skräpböter.
Madeleine von Zweigbergk