30 januari
För 2014 ska jag avge ett nyårslöfte. Och försöka uppfylla det.
Jag röker inte, jag har en hyfsad (nåja) kondition och en rimlig (cirka fem kilo) övervikt, så där finns det inte så mycket att lova. Bättre ordningssinne och genomgripande åtgärder i trädgården har flera gånger funnits på löfteslistan utan att uppfyllas, så med det är det som det är.
Jag ska börja ett nytt liv.
Vad det innebär får ni veta när det blir dags. Jag tänker starta så snart som möjligt, men ska först röja undan några ”måsten” som ligger och blockerar. Mina närmaste tror nog att jag fått ”en knäpp”, resten ruskar säkert på huvudet och säger att jag inte kommer att klara av det.
Någon gång i februari tror jag, men inte under vinter-OS.
–
Pekka, tuppen, har gett sig in i debatten om dam- respektive herrfotboll. Pekka håller helt med Zlatan, som anser att damerna på sin höjd är värda en cykel som belöning för lång och trogen tjänst i landslaget.
Vid hönshusets fotbollsgala på själva julafton utsågs Pekka, målvakt i FC Tuppamaros, jumbolag i division 2, av en hemlig jury (”Mycket välmeriterad och kompetent”, försäkrar Pekka) till årets bäste målvakt. Han fick en sitt- och sovpinne av ”guld”. Hönan Hildur utsågs samtidigt till bästa damspelare i landslaget och Hönsallsvenskan och belönades med ett gammalt simborgarmärke, som Pekka råkade sprätta upp ur potatislandet i somras.
När jag ifrågasätter rättvisan i det hela, Pekka släppte faktiskt in tjugotvå (22) mål i höstens sista match mot Leghorns BK, svarar han:
-Det går inte att jämföra tuppfotboll med hönfotboll. Tupparna skjuter ju mycket hårdare och högre och då är det väldigt svårt för en målvakt att fånga bollarna. Hildur i all ära, men vad har hon uträttat mer än att göra några slumpmål (46 stycken, min anm.) på några urusla målvakter i lika usla fotbollslag?
--
Jag, en till husbehov troende.
Men mer och mer, ju äldre jag blir, tvivlar jag på kristendomen, ja, på allt som handlar om ”organiserad” tro. Kristendom, islamism... Allt som i Någons namn drar fram och dödar och förtrycker. Eller motsatsen, räddar och välsignar.
Tron, totalt sett, gör den mer skada än nytta? Det vill jag gärna veta.
Någon?
–
I förra krönikan undrade jag varför det är så få kvinnor som badar bastu. I min reklamkampanj för öns sockenbastur har jag hittills badat i åtta stycken. 5-10 gubbar sitter där på fredags- eller lördagskvällarna och svettas och diskuterar lokala och globala frågor.
Men väldigt få kvinnor. Varför? Jag fick två svar.
-Kvinnor har svårare än män för att visa sig nakna för varandra i grupp. I synnerhet vi lite äldre som inte har den rätta spänsten kvar överallt kanske tycker det är lite genant.
Och.
-Vi har så mycket annat att göra vid den tiden. Se till att maten är klar när männen kommer hem från bastun till exempel.
På lördagskvällen tar jag mig till premiärbadet i den nyöppnade bastun i Hablingbo. Tre kvinnor badar först, sen kommer vi, sex herrar. Sammanlagt nio badande första kvällen i en ny fräsch bastu är naturligtvis ingen braksuccé. Förhoppningsvis blir det bättre, ja, det måste det bli så att man åtminstone får ihop pengar till elen. Den förste som bryter upp och lämnar sällskapet ursäktar sig med:
-Jag måste hem nu, frugan väntar med maten!