Därför är jag så emot betyg

Gotland2011-11-19 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Radhe, nu får du ta av dig de italienska dansskorna!

Arbetskompisen på GA-sporten fattade nog inte hur kul det lät just i stunden. Om jag hade behövt plåta geggan mer än vad jag gjorde på Grand National tog jag så klart inte av mig de italienska bootsen. Möjligen satte jag på mig galoscher. Lätt värmda i ugnen och omformade för spetsigare skor.

Att hantera påhopp och andra människor är lärorikt. Förr hände det att jag blev ledsen, eller kände mig kränkt ibland. Nu har jag lärt mig ta det allra mesta. Det lärde jag mig inte i skolan. Av en klok man som är fritidspedagog fick jag höra att vi lär oss 80 procent av det vi kan av själva livet. Och bara resterande 20 procent i skolbänken. Stackare är de barn som pluggar för proven, får toppbetyg, och sedan glömmer alltihopa. Därför är jag så emot betyg. Jag vill att mina barn ska lära sig att kunskap är kul och viktigt. Men framför allt att den hela tiden förändras. Det vi lär oss idag kan vara passé i morgon.

Jag befarar att de skolbarn som formateras av utbildningsministern kan fara åt björklunden om bara några år. Nu vill han dessutom ha lärare även på fritids. "Sverige ska hävda sig mot utlandet". Svenska elever ska bli bättre. På att bli fullproppade. Övermätta på korvstoppning.

Om man inför undervisning även på fritids är det ju inte längre fri tid. Nej, underkänt blir mitt betyg till den som bestämmer sådant. Låt barn vara barn den korta stund det är möjligt. Jag är övertygad om att de barn som fått leka mest blir de bästa vuxna.

I Asien har jag hört att man håller på att bygga en superdator. Nästa år ska den vara färdig, och för första gången har man då lyckats konstruera en dator som motsvarar en människa i kapacitet. Utvecklingen går inte framåt. Den rusar. Enligt de som tror sig veta kommer de flesta av oss att år 2019 kunna köpa denna superdator för några tusenlappar. Datorerna kommer då att kunna sköta det mesta. Skriva sådana här texter, laga mat eller köra våra bilar.

I Danmark har flera förskolor bestämt att man ska satsa på en ny typ av robotvagga. Den sjunger inte vyssanlull. Men den gör sitt jobb utan att knorra. Den mekaniska vaggan har fått danska kommunalråd att se besparingsmöjligheter i ekonomiska kristider.

Men de elektroniska prylarna har sina begränsningar. Kreativitet och känslor är mänskliga egenskaper som de aldrig kommer att behärska. Jag jobbar på det, men att lära våra barn att lära sig bemästra känslor och relationer, kreativitet och skapande, känns så oerhört viktigt.

I tider när de flesta av öns landsbygdsskolor föreslås läggas ned kan det tyckas som ett i-landsproblem att klaga över för mycket undervisning. Jag har själv haft förmånen att möta livet i Hejde skola. Det var inte lektionerna som var så märkvärdiga. Nej, rasterna och den fria leken. Stunderna i toppen av ett päronträd, där hela världen låg för mina fötter. De små skolorna behövs. Landsbygdsmänniskor också. De är lite som vild-bin, håller samhället igång utan kupor i getton. Men producerar bäst ändå.

Läs mer om