Där var det bara Carola-fläktarna som blåste

Joachim Hansson, gotlänning i Linköping. Bakom ses pressrummet där undertecknad tillbringade många timmar... Foto: Eva Bofride

Joachim Hansson, gotlänning i Linköping. Bakom ses pressrummet där undertecknad tillbringade många timmar... Foto: Eva Bofride

Foto: Fotograf saknas!

Gotland2008-02-27 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jaha, så kom då stormen till slut.
Men den här gången så gott som helt utan varningar.
I alla fall som jag hörde.
Ni minns förra gången när man skulle bunkra mat och stanna inne så blev det ingenting.
Men nu...
Jag var ju inte hemma så jag kan inte säga hur det var men det är bara att titta på bilderna i tidningen när man kom hem.
Vi satt ju i Linköping och kollade på helagotland.se och jag frågade mig, tyvärr högt, att hur kan det blåsa så mycket att en båt kan blåsa upp ur vattnet och upp på kajen.
Än en gång påmindes jag om att tänka/läsa innan jag öppnar munnen.
Båten stod ju uppallad på kajen och hade blåst av ställningen och nästan ner i vattnet.
Mina kollegor skrattade förvånat när de förstod att jag verkligen först trodde att båten hade blåst upp på kajen.

I Linköping blåste det också lite i fredags men inte farligt.
Då var det mer ös i Carola-fläktarna som Thérèse Andersson hade när hon skrek sig ändå till Kiruna och Andra Chansen.
Ainbusks strategi att framföra en låt och låta den tala för sig själv, gick inte hem.
Kanske de borde sätta på fläkten nästa gång och dra av en låt där man inte hör ett ord av texten?
Ett hett tips från coachen.
Bitter?
Moi?
Men jag lovar, jag ska sluta tjata om Melodifestivalen nu.
Bara en sak till: bilden på gotlänningen i Cloetta Center kom inte med i måndagens tidning, så den kommer här i stället så att alla vet vilken Joachim Hansson det var jag talade om.

I dag fick jag ett dödshot på mejlen.
Man ser ju ganska snart att det är ett spam, alltså ett mejl som skickats med nåt program till miljontals mottagare och alla på jobbet har fått samma mejl.
Men det var obehagligt ändå.
Avsändaren berättade att nån i min närhet ville se mig död men för bara 10000 dollar kunde jag få leva.
Jag undrar vad alla som håller på med sånt där skit får ut av det.
Alltså, pengar hoppas de så klart få i det här fallet, men sen alla dessa människor som lägger ner otroligt mycket tid på att bygga virusprogram som de spammar ut och som bara förstör för vanliga människor?
Vad är grejen förutom att de måste vara otroligt understimulerade? Jag fattar det verkligen inte.

På torsdag ska jag vara pinsam mamma på läktaren när Norrbacka-ettorna spelar Krullis-cup.
Jag var nog ganska pinsam redan i går när vi skulle köpa benskydd, (för såna måste man ha) och jag frågade efter nån sorts standardbenskydd utan flashig logga som kostade 150 kronor....
"Njaee, de flesta är nog ganska färgglada" svarade den jättetrevliga försäljaren som trodde att jag menade färgen.
Det fanns ifall inga vanliga benskydd utan bara 150-kronors.
För en förmiddags spel i Krullis cup.
Ja, ja, det är ju inte hela världen men ändå.
Irriterande att man inte kommer undan den där märkeshysterin och BETALAR för att göra reklam för ett företag.
I don´t like.

Bara en sak till om Melodifestivalen: jag tror inte att nån stilikon fick krupp över min outfit och gör narr av mig i nån skvallertidning som Schlagerns "no-no". Istället fick jag beröm och det kändes ju roligt.
Efter en stund på efterfesten kom jag också på att jag borde stänga munnen och se mer världsvan ut.
Men när man fattat att man verkligen var där, var det faktiskt som vilken fest som helst.
Förutom alla blixtar och kända människor.
Snittar och vin.
Mmmmmm.

Men en fråga förblir obesvarad: hur kunde man tillbringa tre dagar i en hall som är sponsrad av en choklad-tillverkare utan bli bjuden på en enda chokladbit?
Det är nästan lika ofattbart som att Ainbusk inte gick vidare.


Läs mer om