Som klistrad vid tv:n. ”Mästarnas mästare”. Femte säsongen nu. Efteråt. Gamla idrottshjältar som ofta inte känner varandra möts, tävlar lite, umgås.
Det är kul att se deras fysiska status, men roligast och mest känslosamt är filmerna från respektive karriär. Ömsesidig beundran, respekt. Efteråt. Jag tycker mycket om efteråt.
Hur många VM-medaljer vann hon? Fyra? Fem? Massor! Helena Ekholm, skidskytten. En världsstjärna, hyllad, prisad, beundrad, stark, för många en idol och förebild.
Hon är med i år och sa i första avsnittet att det blivit bättre med åren men att hon innerst inne är en väldigt blyg person. Håller sig gärna i bakgrunden, tycker det är jobbigt med nya människor, pratar inte i onödan.
Visst är den märklig, blygseln, osäkerheten. En urkraft inifrån, irrelevant ofta, men ändå så hämmande.
Amerikas största artister gick samman för att spela in en sång, ”We are the world”, det är länge sedan, 1985, inkomsterna gick till svältkatastrofen i Etiopien. Världsstjärnor blyga och nervösa inför inspelningen för att den och den och den var där.
Jörgen Elofsson, hitmakare åt Britney Spears och hyllad i en hel musikvärld, inför första mötet med Agnetha Fältskog: Vi kom för tidigt hem till henne och satt och skakade av nervositet i bilen medan vi väntade. Agnetha är en hjälte.
Författaren Dag Solstad i ”Skavlan”: Jag har stor tro på mig själv som författare, inte i livet i övrigt.
Efteråt, jag gillar efteråt. Perspektiven då, man vet hur det gick och vad som hände sedan. Hur det påverkade. Jag och sonen såg Sverige-Brasilien på Råsunda i augusti. Pelé var där, på innerplan gick han arm i arm med svenskar han mötte i VM-finalen 1958.
Efteråt. Resultatet inte glömt, men utan större värde. Kvar fanns kamratskap, minnen, skratt; alla goda historier. Efteråt. Mina ögon fuktiga av rörelse när jag såg dem.
Jag vet ofta inte vad jag ska säga. Håller mig i hörnen. Drar mig tillbaka, blygsel, rädd att ställas naken utan att ha kontroll. Har självförtroende i vad jag kan och gör, inte alltid i vem jag är. Tillbakadragandet och gåpåandet: samma ursprung, olika uttryck.
Ibland tänker jag: andra är nog också så, vi är människor som går omkring och låtsas. Utåt som oftast trygga, starka, det är signalerna vi sänder. Inåt: osäkerheten, den som bara jag ser. Alltid lillpojke, alla är vi grabben och tjejen från förr. Då kan jag tystna, flacka med blicken.
Och så känner jag mig jättefånig för jag tänker att omgivningen kanske ser en självsäker man, stark, jag vet inte, jag tänker: om de bara visste!
Magnus Ihreskog