Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag blev nästan tårögd när jag läste i tidningen Gate Report om den nya trenden hos företag att se om sin arbetsgivarimage, employer brand.När konjunkturen vänder blir det allt viktigare för arbetsgivaren att locka till sig arbetskraft. Positionerna har bytts och en arbetssökande behöver inte längre krypa in och tigga om ett jobb utan kan stolt slå sig ner och inleda med frågan: "Jaha, och vad har ni att erbjuda mig? Varför ska jag jobba här?".Det nalkas nya tider. För många arbetsgivare betyder det att man tvingas damma av och skapa handling bakom alla vackra ord som ligger och värmer hyllor i form av policyhandlingar och handlingsprogram. Man kan inte längre förvänta sig att arbetskraften ska "vara glad att de har ett jobb" utan inse att den faktiskt behöver underhåll och uppdatering precis som fastigheter och datorer.Alla har ju länge vetat om att varje krona man investerar i sin personal ger typ fyra gånger pengarna tillbaka, ändå är det så många som verkar tro att ju mer man satsar på sina anställda, desto mindre presterar de.Konstigt.Det finns som bekant många andra kunskaper vi redan har men som vi av olika skäl ändå behöver påminnas om i det evinnerliga.Till exempel alla dessa metoder som erbjuds till oss vilsna som har svårt att få ihop balansen livet, de går ut på samma sak: att vi ska tänka efter och leva i nuet. Vara medvetna i allt vi gör.Det är så enkelt att det är ofattbart att så många kan tjäna så mycket pengar på att paketera detta budskap i tusentals olika skepnader, kalla det för olika saker och sälja det till oss för dyra pengar.Det finns medvetenhetsvarianter på allting: meditation, äta, prata, lyssna, sova, smärta, stress. Hur kan vi acceptera att betala om och om igen för något vi redan har?Vi vet att vi inte ska springa genom livet men samtidigt... man vet aldrig vad som händer om man stannar och känner efter.Kanske tror man att man ska upptäcka att man är en loser, att man är olycklig eller att ensamheten ska förtära en om man slutar att förtränga den? Tänk om man känner efter och allt känns fel?Själva innebörden i carpe diem (fånga dagen) tycker jag är precis motsatt det vi oftast tolkar ordstävet som. Att fånga dagen betyder inte att vi ska passa på att stilla alla våra begär för i morgon kan det vara för sent. Carpe diem betyder att man ska ta tillvara vad dagen har att ge utan att vi ber om något.Men det är ju inte direkt konstigt att så många tror att det är tvärtom. Som undermedvetet känner att man inte når upp till normen. Som tror att normen är att unna sig allt. Att åka utomlands en gång om året, gå ut på krogen varje helg, ha smalaste teven och bredaste bredbandet och den senaste modellen av både mobiltelefon och bil.Jag älskar alla gör om mig-program på teve men samtidigt som de är bra och rolig underhållning som faktiskt lär en mycket, så ingår de också i det Stora Budskapet: det finns alltid något som bör göras om. Ingenting duger egentligen som det är, inte ditt hus, inte din trädgård och den egna kroppen ska vi inte prata om, den är ju det eviga renoveringsprojektet, oavsett hur bra originalet ser ut.Och ändå, vi vet ju att det inte är sant. Men nya tapeter vore ju trevligt och den där krämen verkar faktiskt fungera på Sarah Jessica Parker...En annan konstig sak är att man försöker undvika sådant som man vet att man gillar och mår bra av och dessutom tycker är roligt.I nästan två veckor har jag hittat jättebra orsaker att skjuta upp höstsäsongens träning. Fastän jag älskar att träna och mår bra av det.Varför är man så knäpp?Och i måndags började jag i skolan! Hade inte en susning om vad det innebar att ha en föreläsning via internet men det var riktigt roligt. Ännu roligare hade det varit om man inte blev utkastad var femte minut. Men det var nog bara inkörningsproblem med den nya portalen.Nu är det bara att kasta sig över kurslitteraturen och vänja sig vid att läsa engelska igen.För övrigt är det min födelsedag i dag. Ja må jag leva!
