Bryr mig ej men hur går det?
Till Österrike har jag gjort en resa. Med flyg och tåg, jag har sett vackra landskap, jag har vandrat i berg, jag har träffat person med pingvinallergi och en som i två veckor tillverkat pärmar i Lärbro, jag har som regnskydd bevistat ett museum, jag har blivit bestulen, jag har druckit öl och ätit apfelstrudel.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vill inte veta.
Missar flyget till München, men kommer ändå dit nio timmar senare. Det gör däremot inte bagaget. På flygplatsens kontor för försvunnet bagage får jag en vit t-shirt och en necessär med tandborste, rakhyvel och deodorant och ett löfte om att bagaget, en ryggsäck, ska anlända nästa dag. Det gör det också och jag stannar ytterligare en natt i en sovsal för fyrtio personer där jag bor för 170 kronor natten.
Jag gillar den här typen av boende. I sängen under mig sover en ung tjej från Spanien. Mitt i natten vaknar jag av hennes skräckslagna skrik. Mardröm. Några sängar längre bort en amerikanska och hennes dotter. De tycker det här är mycket spännande för så här kan man inte bo, kvinnor och män i samma rum, i USA.
- Ingen kommer att tror mig när jag kommer hem och berättar, säger mamman.
Två svenskar finns också här. De är på väg till Innsbruck i Österrike, till den där fotbollstävlingen som jag inte vill veta någonting om.
På kvällen är jag kulturell och köper billigaste biljetten till Mozartoperan Cosi van tutte på Münchens Nationalteater. Femte våningen, längst upp. Ståplats! Och bastuhett. Jag tycker mycket om operamusik, men jag är inte operavan. Det är mer än femtio år sen jag senast såg en "levande" operaföreställning, Carmen på Operan i Stockholm.
Jag har svårt att koncentrera mig där jag står. Aktörerna sjunger nog fantastiskt, men deras rörelser på scenen är störande stela och robotlika. Jag kan inte koncentrera mig på musiken, så i pausen ger jag upp och banar väg genom massan av festklädda operaentusiaster, som står och dricker champagne i smala höga glas. De röster jag hör säger att föreställningen är Wunderschön.
Jag flyr ut i Münchennatten och lovar att, när jag kommer hem, köpa en cd med en tysk inspelning av Cosi van tutte och lägga mig på kökssoffan och njuta.
Tåget till Innsbruck är fullpackat med svenskar och spanjorer. Nationerna ska tydligen spela mot varandra samma kväll.
Att jag är klädd i en gulblå fotbollströja har naturligtvis ingenting med fotbollen att göra, eftersom ju jag är på väg till Österrike för att söka skydd mot regn i ett museum. Jag vill med tröjan markera att jag är svensk och att det snart är midsommarafton, min personliga nationaldag istället för 6 juni. Jag delar kupé med ett gäng svenskar från Luleå och Örebro och det pratas mycket fotboll. Den ene Luleå-mannen pratar om nästa VM som avgörs i Sydafrika. Han säger att dit tänker han inte åka, för han är allergisk mot pingviner! Det är tydligen gott om pingviner i Sydafrika, men hur han kommit i kontakt med dem fattar jag inte riktigt. Men allergisk är han.
Innsbruck med sina 140 000 innevånare är en lagom stor mindre stor storstad, vackert belägen på 600 meters höjd i Inndalen mellan Karwendelbergen och Brenner.
På något som heter Fan camp i Innsbrucks mässhall delar jag säng med säkert tusen svenskar och spanjorer. I alla fall känns det så för det sjungs och skrålas hela dagen. Men på natten är det bara spanjorerna som sjunger. Jag misstänker att Sverige kanske förlorat, men vad bryr väl jag mig om det?
På morgonen har någon smetat ner väggar och golv med avföring på toaletten och de stackars städarna (invandrare) vet inte vad de ska ta sig till.
Min mobil blir dessutom stulen.
Jag packar och åker till en litet idyllisk ort bland bergen som heter Thaur. Här hyr jag ett rum med frukost hos änkan Maria Isser, som har vinodling och gör eget vin som kostar åttio kronor flaskan.
Med viss teknisk möda här i Österrike lyckas jag komma i kontakt med min e-post och hittar ett mejl från Rose-Marie i Visby, som tipsar om ett medel mot löss på växter, vilket jag tydligen efterlyst i en tidigare krönika.
Vet inte om man kan kalla det ekologiskt när det är T-röd i, skriver hon och föreslår en halv deciliter rödsprit, en kvarts deciliter såpa och en liter vatten, som blandas och duschas på växterna. Att rekommendera.
Och lite rödsprit går väl inte jorden under av?
Jag gör en bergsvandring upp till 1 600 meter. Det regnar, det är kallt, det är brant, jag går vilse men hittar ändå tillbaka. Två mil har jag då gått.
På kvällen träffar jag han som för ganska många år sen satt två veckor i Lärbro och tillverkade pärmar. Han hade inte infunnit sig till en militär repövning och straffet var den öppna fångvårdsanstalten.
- Så Lärbro känner jag till, säger han.
Ja, sen spelar Sverige tydligen ytterligare en fotbollsmatch, mot Ryssland, också den utan efterföljande sång och jag reser hem och äter matjesill och dricker österrikisk snaps med hustrun på midsommaraftonens kväll.
Inte för att jag bryr mig, men lite nyfiken är jag ändå.
Hur går det för Sverige i den här fotbollstävlingen?