Bortapappor är töntar
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så hörrni farsor, nu är det dags att skärpa sig.
I många år har papporna på Gotland varit bättre än den svenske genomsnittsfarsan på att vara hemma med sina barn. Men de två senaste åren har Gotlandspappornas andel av föräldraledigheten minskat, på tvärs med trenden i övriga riket. Ja, i fjol minskade vi överlägset mest i landet, och tillhör nu bottenskiktet i det pappaindex som fackförbundet TCO tar fram varje år.
Pinsamt.
Det finns många ursäkter för att inte vara hemma med sina barn när de är små. Nästan alla är dåliga.
Ingen har ett så viktigt jobb att man är oundgänglig eller inte kan ersättas av någon annan under några månader. Vi har världens bästa och mest generösa föräldraförsäkring, så det finns inte särskilt många gotlänningar som förlorar stora summor på att stå vid skötbordet. Mammor som inte litar på att pappan klarar av att hand om barn och hem är minst av allt i behov av fler föräldradagar, men däremot av beteendeterapi för sitt kontrollbehov.
Dock finns det massor av bra argument för att vara hemma. Fast egentligen behövs bara ett. Barn har två föräldrar, som är lika viktiga. Då delar man på ansvaret, så mycket det går. Och det mesta går, faktiskt.
Visst kan livet som hemmapappa vara fullständigt dötrist. Det kan vara långtråkigt. Och alldeles, alldeles underbart.
För hur många kladdiga byxor man än har kånkat ner i tvättstugan, hur många skrikiga eftermiddagspass man än har genomlidit, hur tidigt man än har tvingats upp i ottan för att läsa samma förbannade saga för fyrtiotrettonde gången eller för att tröttglo på otäcka Teletubbies på morgon-tv - det räcker att lukta på ungjäveln så är allt förlåtet.
Till skillnad från vid tafatta raggningsförsök på krogen - en plats som många av oss pappor har spenderat massor av tid och pengar på innan vi blev föräldrar, trots våra "jätteviktiga" jobb - har man närmast garanterad framgång hos sina barn. Deras kärlek är ren och villkorslös, utan baktankar. Och detsamma är ens egen kärlek till dem (så länge man kommer ihåg att lukta på dem emellanåt).
Visst blir man älskad av sina barn, och älskar dem, även om man inte är pappaledig. Men jag vågar faktiskt, utifrån mina snävt personliga erfarenheter, generalisera och säga att man får en annan, och djupare, relation till sina barn om man är hemma när de är små.
Så därför loggar jag ut i början på maj. Då ska jag ha fem dötrista, långtråkiga och alldeles, alldeles underbara månader med dottern. Mina fredagskrönikor fortsätter jag med, men de kommer förmodligen handla mer om vällingkladd och bajskonsistens än tidningstankar.
******
Eva Nypelius kör reklam i radion, och uppmanar gotlänningarna att rösta på Centerpartiet. Men varför har hon valt att i bakgrunden ha... porrfilmsmusik från 70-talet?
******
Trevlig helg - kom ihåg att besöka Gotlands största och bästa pingisturnering Guldracket på lördag!Peter Wennblad