Jag är tillbaka på ön och behöver nu uppdateras på vad som hänt sedan jag gav mig iväg i höstas.
Att Tjoffen verkar ha ändrat sin rutt vid kvällstidningsinköpet noterade jag häromdagen när jag passerade Endreväg. I övrigt står jag på noll och törstar efter ö-kunskap från de senaste tio månaderna. Vad har jag missat?
Festivalsommaren är här och med den också festivaldöden. Peace & Love blev festival nummer två som tvingades kasta in handduken bara i år.
Just nu pågår Hultsfred och hur det går är väl ännu för tidigt att fastslå men det har inte varit någon vidare sug efter förköpsbiljetter.
Det ”nya” Hultsfred arrangeras hur dumt det än låter i Sigtuna norr om huvudstaden. Tanken är givetvis att locka den lite småtröga huvudstadsbefolkningen till festivalområdet.
Lycka till men jag tror inte det funkar. De musikintresserade stockholmarna drar till Göteborg för Way Out West.
Med några undantag ligger nog festivalframtiden, om inte helt bakom oss, i stadsfestivaler. Jag tror inte att dagens ungdomar har samma intresse av att bo och leva rövare under bar himmel i närmare en vecka som en del hade förr.
Efter Roskilde 2004, då himlen öppnade sig en gång i timmen i en vecka i sträck, gav jag också mer eller mindre upp.
Jag har förvisso varit på några festivaler sedan dess men känner mig ännu vattenful så festivalfrekvensen blir aldrig som förr. Däremot ska jag någon gång försöka samla ihop minnen till en festivalkrönika.
Sannolikt kommer då händelsen när jag råkade somna med en fullt fungerande ficka vid Roskildes stora scen att avhandlas.
Veckans örongodis.
Led Zeppelin – Whole Lotta Love, 1969
Zeppelins första singelsläpp i USA blev också det bästa enligt mig. Gruppen släppte förvisso inte många singlar men detta är en klassiker som bygger på Willie Dixons You Need Love vilket till och med gruppen till slut tvingades erkänna.
MC5 – Kick Out The Jams, 1969
Jag drömmer märkligt emellanåt och häromnatten var det dags igen. Jag var på konsert där Motor City Five uppträdde och dra förbi pepparn vilket röj. I september 2004, ett dygn efter min ögonoperation, stod jag bakom ett par Elvis-solglasögon längst fram när kvarlevorna av gruppen uppträdde i Stockholm. Det senare är sant och ingen dröm och trots att det var bra var det mer röj på konserten 1969 där drömmen utspelade sig. Hur coolt är det inte att debutera med ett livealbum? Tror banne mig att halva Debaser bestod av gotlänningar 2004.
U2 – One, 1991
Jag har aldrig fattat varför så många upprörs över att U2 verkar vara mer eller mindre schyssta snubbar. Skitvart, tyck vad ni vill men det här är en bra låt.
The Misfits – Attitude, 1978
De flesta av gruppens låtar når inte ens två minuters längd. Lysande band med mycket godsaker i bagaget. Gruppnamnet är taget från Marilyn Monroes sista film men det visste ni givetvis.
The Byrds – Eight Miles High, 1966
Låten samskrevs av bandmedlemmarna Gene Clark, David Crosby och Roger McGuinn. Givetvis förbjöds låten i vissa amerikanska radiostationer.