9 september
Livet skulle bli betydligt enklare om mitt fotbollsintresse var lite mera ”sansat”. Redan nu, fredag 07.30, sitter jag här och våndas inför kvällen.
Sverige mot Irland i VM-kvalet.
Jag vet hur den här dagen kommer att bli. En nervös vandring kors och tvärs inne och ute. Jag kommer att förvirrat svara ”va?” när omgivningen tilltalar mig, trots att min nyservade hörapparat nu även uppfattar ljudet av lågmält fågelkvitter i andra ändan av trädgården.
Jag kommer inte att vara tillgänglig för mänsklig kontakt, bara gå omkring och tänka och oroa mig för matchen. En zombie. Men jag måste ändå få tiden att gå fram till avspark 20.45, så jag tänker gå ut och rensa bort den förbannade vitroten i jordgubbslandet.
Byta ut nervositeten mot frustration.
–
I veckan läste jag en intressant insändare om våra fiskelägen. Styrelsen för Tutens Hamnförening i Lau är orolig för att myndigheterna med olika bestämmelser ska lägga en ”död hand” över våra fiskelägen.
”Båtar i hamnen, lokalbefolkningen som använder sina strandbodar och det är gott om ungdomar”.
Så är det vid Tuten.
Och så fungerar det även hos oss här i Burgsvik. Bodarna ägs i huvudsak av ortsbefolkningen och man får övernatta men inte hyra ut. Risken för att vårt lilla fiskeläge ska förvandlas till en ”semesterby”, likt skräckexemplet vid Grynge i Gammelgarn, är minimal.
När jag jobbade på TV:s Östnytt gjorde jag ett reportage om Herrviks fiskehamn. Där klagade folk i sina moderniserade fiskebodar på att fiskarna startade sina båtmotorer för tidigt på morgnarna. Och en fiskebodsägare från fastlandet var mycket irriterad på att det luktade fisk i hamnen!
–
Fiskelägen och fiske är också något som engagerar nybildade Gotlands Husbehovsfiskeförening. I egenskap av i huvudsak nätfiskare nära land, och kanske även för att jag skriver i tidningen, har föreningen kontaktat mig för att få mig som medlem. Och det kommer jag kanske att bli.
”På Gotland finns nästan 50 strandsocknar. Tillsammans finns där flera hundra fiskelägen och landningsplatser som nyttjas och underhålls mestadels av husbehovsfiskare”, berättar föreningen i en medsänd skrift.
Föreningen har bildats för att skydda det kustnära fisket med nät på grunt vatten, som är på väg att förbjudas. Det skulle till exempel innebära att jag inte längre, klädd i gummibyxor upp till armhålorna, kan vada ut mina två nät för öring, flundra och strömming. Enbart fiske med spö kommer då att bli tillåtet.
Det måste vi naturligtvis protestera mot. Men. Vi husbehovsfiskare har rätt att sätta ut 180 meter nät. Det är väl ändå onödigt mycket?
Mitt husbehov klarar sig gott och väl med 50 meter.
--
Bara att inse efter nästan en hel dag i trädgården.
Jag kommer aldrig att bli kvitt vitroten. Jordgubbarna får försöka klara sig ändå.
Viss tröst hittar jag i en artikel om hälsokost.
”Vitrot är effektivt vid urinvägsinfektioner och är milt laxerande vid förstoppning”. Jag har grävt upp minst tio kilo. Alla ni infekterade och förstoppade, kom och hämta! Ni får det gratis.
Ny cyklar jag till Fiket och tittar på fotboll.