Berest spindel på varpa-SM
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Där är vi just nu, en före detta polis och så jag. Sent i kväll anländer en alternativodlare och då blir vårt lag i Bäl IF komplett.
Före detta polisen och jag har åkt hit några dagar tidigare för att vara med i den individuella kastningen. Alternativodlaren har sina tomater och morötter att tänka på, så han ska bara vara med i lagtävlingen som börjar i morgon, torsdag. Då ska regnet stå som spön i backen påstår SMHI. Det gjorde det i går också när vi kastade individuellt. I dag skiner däremot solen, men då kastar vi inte. Typiskt.
Med till Grytgöl är också en spindel från Burgsvik. Han har under hela resan klamrat sig fast vid sina spunna trådar utanför högra sidorutan. När fartvinden blivit alltför stark, på motorvägen vid Norrköping till exempel, har han tagit skydd i en springa vid backspegeln.
Att trådarna i hans nät håller är ett naturens mirakel.
Just nu sitter vi (inte spindeln) på verandan till en mindre stuga vi hyrt på en gammal bondgård och äter chips och dricker whisky. Inte så mycket, för på tävlingsplatsen i Grytgöl gör man nu alkotester på kastarna. I går var det en gotlänning som åkte dit. Han och några kompisar hade suttit och festat kvällen innan och en del av festen fanns kvar i blodet. Inte mycket, men tillräckligt för att inte få vara med i den dagens partävling.
Det är självklart bra att Varpaförbundet markerar att alkohol och sport inte hör ihop. Det är inte så värst många år sen det tillhörde "kulturen" att det skulle supas i samband med tävlingarna.
Men det har blivit mycket bättre. Numera ser man aldrig någon berusad kastare ragla omkring på planen och göra helt livsfarliga kast med sin varpa.
Varpaförbundet vill också att vi kastare ska se prydliga ut,vilket sannerligen inte var så lätt i tisdagens hällande regn.
Vi ska vara klädda i enhetliga klubbdräkter, annars kan vi få gult kort av de domare som går omkring och granskar oss. En domare har redan anmärkt på mina fransiga avklippta jeans.
Så får en varpkastare inte se ut.
Men nåd lär gå före rätt under detta SM, men ställer jag upp med samma jeans vid nästa års SM i Eksta blir det förmodligen rött kort och tävlingsförbud.
Jag hade mycket väl kunnat bli fyra vid det här SM:et om jag haft lite bättre tur i lottningen.
Eilert Westerlund i Wisby Bollklubb fick en betydligt enklare resa.
Frilott i första omgången. Motståndaren i andra omgången fick hjärtinfarkt och kördes till sjukhus. I tredje omgången förlorade Eilert. Likaså i kastningen om tredje och fjärde pris. Han blev alltså fyra efter att ha förlorat de matcher han verkligen kastade och fick ett fint pris från ett glasbruk i trakten. Jag förlorade också alla mina matcher, men inte fick jag något pris!
Före detta polisen, alternativodlaren och jag har kastat varpa ihop i cirka trettiofem år, men jag har aldrig tidigare haft en aning om att polisen inte gillar vitlök, starka korvar, chips med sourcream, ris, löskokta ägg och badtemperaturer under 25 grader. Hans bror alternativodlaren tycker inte om spickekorv.
Fick jag veta under vår resa.
Detta skriver jag egentligen bara för att visa hur lite man känner kompisar, som man annars trott haft full koll på.
Grytgöl är en liten ort med mycket entusiasm och en livaktig idrottsförening. Utnämnd till Årets idrottsförening av TV 4 i fjol.
Tävlingen avgörs inne på den välskötta fotbollsplanen, vilket gör att ortens fotbollslag i division 6 får spela sina matcher på en plan i grannbyn tills gräsmattan på den egna planen "läkts" efter allt kastande.
Tänk er SM i varpa på Gutavallen!
Men synd om Grytgöls IK är det att antalet tävlande är det minsta någonsin vid ett SM. En del klasser är ynkligt små. Många gotländska varpakastare har valt att stanna hemma på Gotland i väntan på nästa års SM i Eksta. Och på fastlandet finns det knappt några föreningar och kastare kvar.
Någonting måste göras! Det räcker inte att införa alkotester och kontroller att kastarna inte har fransiga jeans. --
Före detta polisen blir trea i centimeter och vårt lag vinner grupp två i lagkastningen, trots att jag kastar erbarmligt illa.
Och när vi i rasande fart kör mot Oskarshamn för att hinna med kvällsfärjan är spindeln fortfarande med. Vi tror ett tag att han tappat greppet på motorvägen och vi sörjer. Men när jag sent på natten passerar gatlyktan i hörnet av min trädgård ser jag att han ännu hänger med.
Det känns skönt.
Och till sist:
Kaotiska dagar för Destination Gotland efter färjekrocken. Gigantiska telefonköer för dem som vill boka om för att komma till och från ön.
Jonathan vid bokningen i Oskarshamn är nog den bästa servicemänniska jag någonsin haft kontakt med.
Ge honom högre lön!