Här på min lilla rektangulära plats på jorden, 2 596 kvadratmeter, händer just nu en hel del:
1. Tomater, hösthallon, björnbär, äpplen och päron börjar mogna. Humlen till juldricken likaså.
2. Mina metallvarpor ligger i en hög bland brännässlor och tistlar och skäms.
3. Grinden har efter sex års "det är på gång" blivit målad.
4. Två av hönorna är för gamla för att lägga ägg, men riskerar ändå inte ett liv efter detta i form av kokt höns med currysås.
5. Gräset fortsätter växa.
Stressigt värre kan tyckas, men så är livet här ute på landsbygden, åtta mil från stan.
Alla pratar om getingar, att de den här sommaren är så många och så irriterande närgångna. När jag en dag i sakta mak kör genom landskapet på min Royal Enfield ser jag i sammanlagt tre trädgårdar springande och frenetiskt flaxande människor. Först tror jag de spelar badminton, sen att de vinkar till mig, så jag vinkar tillbaka. Men vid den tredje trädgården förstår jag vad det handlar om. Getingar.
Min hustru är också en ivrig "badmintonspelare". Jag säger att hon inte ska bry sig, för getingar sticker inte om man låter dem vara. Men det hjälper inte. En enda surrande geting och hon sprintar viftande iväg i en hastighet som jag inte trodde var möjlig i hennes ålder.
När jag tröstande säger att det snart är jul och helt getingfritt blänger hon bara ilsket på mig.
Efter denna relativt fridsamma inledning tänker jag nu spy galla över facket. Inte fackföreningar i allmänhet för facket behövs, i synnerhet i tider då girigheten hos arbetsgivare, direktörer och aktiespekulanter blir allt mera hänsynslösa.
Nej, det handlar om fackföreningar när de är som sämst.
Såg ni Uppdrag granskning i onsdags? Janne Josefsson följde upp ett tidigare reportage om de hundratal arbetare vid eternitfabriken i Lomma, som skadades eller dog av kvävning till följd av det cancerframkallande asbetsdammet i fabriken. Sveriges största arbetsmiljöskandal kallas det.
Företaget, Euroc, kände till riskerna men påstod hela tiden att asbetsen var ofarlig. Och arbetarna, rädda om sina jobb, trodde på det.
1977 stängdes fabriken och facket krävde två miljoner i skadestånd för varje arbetare som drabbats. Euroc vägrade betala och facket gick med på en "kompromiss" och drog tillbaka sin stämningsansökan. De skadade fick nöja sig med
20 000 - 50 000 kronor, inte som skadestånd utan man kallade det "humanitär ersättning".
En dansk arbetare vid fabriken anlitade istället sin danska fackförening, som stämde Euroc och tvingade fram ett skadestånd på 800 000 kronor!
Nästa vecka ska jag berätta varför jag lämnade Svenska Journalistförbundet.
På tal om facket, det ska bli intressant att se hur det går för Aron Junker som blev lovad ett heltidsjobb över hela sommaren på Leva Kungslador i Visby. Jobbstarten sköts fram vecka för vecka och i mitten av juli fick Aron besked. Det blir inget jobb. Aron har nu anlitat sin fackförening, Syndikalisterna, för att få ersättning.
Jacob Jormeus vid Leva väljer svarsalternativ 1 A, det vanligaste i såna här sammanhang, när GT ringer och vill ställa frågor:
- Inga kommentarer.
Efter en knapp liter salmbär driver sommarens verkliga plåga, blinningar, mig på flykten.