Det har faktiskt aldrig hänt mig förut det som hände idag, jag glömde skriva Mejl från gården. I tretton år har jag skrivit den här spalten och jag har aldrig missat en enda gång. Nu börjar jag förstå varför jag är sjukskriven för utmattningssymptom, jag kommer inte ihåg något längre. En god vän till mig var sjukskriven för samma sak för ett antal år sedan och när denne skulle köra hem från jobbet i Hemse en dag blev det helt blankt, vännen kom inte ihåg vägen hem längre, en väg hen kört i massor med år och så raderas det bara ut. Alla säger att man får tillbaka sitt minne igen när man fått vila ut och det får vi verkligen hoppas för min familj är till exempel ganska trötta på att springa runt och leta efter min plånbok hela tiden, i går hittades den bland återvinningen i pannrummet. Redaktionen på GA lyckades jag visst också stressa upp med min glömska. Men, men, det är ännu 20 minuter kvar till deadline.
Det är faktiskt inte så vilsamt att vara sjukskriven som det borde vara, till exempel så har jag oroat mig mycket över pengar under den här tiden. Jag har under mina 22 år som lärare aldrig varit sjukskriven förut och därför tyckte jag kanske inte att Försäkringskassan borde bråka med mig men det har de gjort. Jag har fått vänta i nästan tre månader på pengar från sjukförsäkringen, nu äntligen har de kommit. Jag förstår att allt måste gå rätt till men om man har utmattningssymptom och dessutom en stor blodpropp i benet så man knappt kan gå, vad är det då att bråka om? Och hur tänker de att man ska klara sig utan pengar i nästan tre månader? Man har ju räkningar att betala. För första gången på 22 år så fick jag tillslut ringa upp CSN och skjuta på avbetalningen på mitt studielån på grund av att jag inte hade några pengar. Den dagen kände jag mig ganska skör.
När jag ringde upp Försäkringskassan så var det i mitt tycke en löjlig miss i läkarintyget som gjort att jag fått vänta så länge på pengar. I den ena rutan hade läkaren skrivit djup ventrombos och utmattningsdepression, i den andra fanns bara utmattningsdepressionen beskriven och då synkade det inte, det här har alltså tagit flera månader att reda ut. Dåligt.
Man känner sig lite som en gammal tant när man trysar runt här hemma med stödstrumpor och funderar på om man verkligen kom ihåg att ta den blodförtunnande tabletten i morse och på vilka maträtter man kan laga som inte kostar så mycket pengar. Lök- och potatissoppa är gott och billigt kan jag tipsa om. Fler tips på billiga maträtter emottages gärna!