Åt den som har ska varda givet
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det handlar om kronprinsessparets presentskörd som arrangerats i den sällan visade spegelsalongen, bara den värd ett besök med sin påkostade inredning av speglar, förgyllningar och kristallkronor.
Här visas valda delar av handarbeten, hantverksprodukter, teckningar och mycket annat som skänkts av hög som låg.
Inte mindre än två tusen gåvor finns registrerade plus fem tusen gratulationshälsningar från allmänheten, familj och vänner, kungahus, regering, riksdag, myndigheter, organisationer och skolor.
Bibelcitatet ur Matteus “Ty den som har åt honom skall varda givet" faller en osökt in i sammanhanget.
Var ska Victoria och Daniel göra av allt? Men det finns förstås slott att fylla.
Bland barns tankar om bröllop, liv och lycka finns sjuårige Simons, “Bara han diskar ska nog allt gå bra...".
Bonaden “Kärlek är hemmets sol" i fin stjälkstygn är andra ord på vägen.
Någon stickerska har gått händelserna i förväg och förfärdigat babysockor.
Annars finns den klassiska uppsättningen lysningspresenter att beskåda. Glas, brickor, ljusstakar, grytlappar, dukar, receptböcker, och minsann en brödrost.
Fick inte också jag en brödrost på den tiden det begav sig, vandrar tankarna. I så fall har den hamnat på tippen för länge sen. Däremot ligger ännu i sin kökslåda Tomtens brödkavel.
Givaren var ingen vanlig tomte men han kallades så av sina kolleger och visste vad en blivande brud kunde behöva i äktenskapet.
I spegelsalongen finns ingen brödkavel men Vickan ser bestämd ut och klarar sig nog utan.
Presenten som väcker mitt habegär är den romantiskt rustika gungstolen med armstöd i form av svanhuvuden. Den skulle jag placera i en skön hörna på Haga slott.
Glas är alltid bra att ha särskilt som de tenderar att gå i kras under årens lopp. En vacker dag stod jag med en massa udda i stället för den vanliga uppsättningen av sex eller tolv stycken. Och av Erik Höglunds fanns inte ett enda kvar, trist, de var så trevliga för både öl och vin. Inte fanns de kvar i butikerna heller.
Desto större blev min glädje när dessa glas i olika storlekar var till salu på Antikmässan i Solnahallen nyligen. Det gjorde att jag glömde irritationen över att de tog 60 kronor i entré. Räcker det inte med att man köper saker?
Det blev i alla fall några robusta, balusterfotade glas. Dessutom en teakbricka från 1960-talet av idealisk form och storlek. Också den typen numera omöjlig att hitta i vanliga affärer.
Dagens 70-åringar är skärptare än förra generationens visar en ny studie som syftade till att kolla varningstecken för demens.
Glädjande besked det här med 70-åringarna även om lika många som förr faktiskt blir dementa fem år senare. Skyndade mig alltså att göra högskoleprovet i ordförståelse påhejad av facebook. Och mycket riktigt, alla 40 rätt!
Företaget var i sista minuten på flera sätt. I fortsättningen ska provet fokusera mera på matematik. Aldrig får man vara riktigt glad.