Är engagemang en bristvara?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I morgon ger jag mig iväg med Drickbilen för att hämta dunkar med tävlingsbidrag ända från Bunge. Och dagen därpå, lördag, full fart hela dagen hela kvällen med drickprovning, lammskallar, ögonätartävling och dans. Därefter går minst halva söndagen åt till meditation och nödvändig återhämtning. Så därför skriver jag nästan hela krönikan färdig redan idag.
För säkerhets skull.
Inte särskilt ofta håller jag med de borgerliga, i synnerhet inte moderaterna. Finns sällan någon anledning i en vardag, som redan är tillräckligt egoistisk av egen kraft. Men så nu i veckan läste jag att Gustaf Hoffstedt (m) vill minska antalet politiker i olika nämnder, för att därigenom spara pengar åt kommunen. Bra förslag, även om det förmodligen inte förbättrar den kommunala ekonomin särskilt mycket.
Jag har alltid tyckt att det är för mycket folk i kommunfullmäktige. En gång i månaden sitter där sjuttioen (71) personer med arvode och röstar ja eller nej efter ett i förväg uppgjort politiskt scenario. Demokrati kallas det.
Jag har bevistat ett antal fullmäktigesammanträden och jag får då alltid associationer till en helt vanlig bussresa. Några sitter och samtalar med varandra, några lyssnar på den pågående debatten och några sitter i sina säten med slutna ögon och mediterar(?). Föga engagerat är det och det är ju inte så konstigt, när alla vet vart bussen är på väg och att något oförutsett sällan inträffar. Som till exempel att bussen kör i diket Torsten Gislestam (c) röstar "fel" och gör så att kulturen får ett antal extra miljoner).
Med fortsatt bibehållen politisk balans i fullmäktige skulle säkert ett stort antal passagerare kunna kastas av vid närmaste hållplats.
På tal om buss.
När busschauffören Göran Linhatte i Vall tidigt på morgonen kom till busstationen i Klinte, hade någon brutit sig in i hans buss och stulit nycklarna. För att passagerarna inte skulle bli lidande tog han då sin privata bil och hämtade upp folk utmed linje 51 in till Visby. För detta medmänskliga initiativ har han nu, helt välförtjänt, blivit hjälte i pressen.
En insändare: En jätteros till dig Göran för att du visar att du bryr dig.
En annan: Underbar människa som tänker på andra!
Och en tredje: Det där var det grymmaste jag hört. Snacka om engagemang!
Om det verkligen är så att engagemang och bry sig om numera är en bristvara, då är det hög tid att göra någonting åt det.
Jag lovade i förra krönikan att göra ett eget matexperiment, nu när jag slutat citera valda stycken ur den utmärkta boken Den hemlige kocken, som skoningslöst avslöjar det omfattande fusket med vår mat.
Men ändå ytterligare ett citat. Om bröd.
Tid är pengar. Sällan är denna slitna sanning så giltig som när det gäller modern brödproduktion. Så kort tid som möjligt för att baka brödet, men så lång tid som möjligt på butikshyllorna utan att mögla. Och det är just denna affärslogik som är grunden för brödkulturens förfall.
Mitt experiment består av tre inplastade brödskivor av Pågens Längtan må gott bröd, Eskelunds ramlimpa och Folkeryds potatislimpa. Efter tre dagar är det ingen skillnad, alla tre skivorna är fortfarande mjuka utan tillstymmelse till mögel. Det bröd som innehåller mest konserveringsmedel bör klara sig längst.
Läs den spännande fortsättningen i nästa vecka. Och i nästnästa. Och kanske i nästnästnästa och, hemska tanke, långt in på 2009?
Den pågående omröstningen om Gotlands 7 underverk har stött på patrull i form av en del protester mot mitt urval. Mest kritisk, rent av arg, är Ronnie Lundin i Slite:
Jag måste säga att du har en märklig syn på underverken. Traditionellt är väl byggnadsverk och annat gjort av människohand möjliga underverk. Därför borde inte russen eller orkidéerna platsa. Inte heller Stångaspelen eller Gotlandsdricku då de är lekar och dryck och knappast underverk. Inte ens raukarna borde platsa fast naturen har skulpterat dem. Nej, jag kan inte rösta på en sådan lista.
Även Anders Kraft i Visby anser att dricken och Stångaspelen inte är några underverk. Exakt likadant tycker också Elsemarie Swebilius i Visby. Så jag tar väl bort dem och kompletterar istället med staintunarna (Lundins förslag), vilket innebär att listan nu består av 1.Agtaket vid Bottarvegården. 2.Ängena. 3.Kyrkorna. 4.Russen. 5.Bandtunarna. 6.Raukarna. 7.Ringmuren. 8.Orkidéerna. 9.Staintunarna.
Och av dem ska två bort.
Nu är det söndag förmiddag, tänk vad tiden går!
Arendt Engström vid Hoburgens fyr och jag åkte runt med Drickbilen och hämtade sexton dunkar med dricke, som vi sen testade på kvällen för att utse Bästa hämtdricke. Den tävlingen vann Lars-Inge Dahlström i Slite. Huvudtävlingen - VM i dricke - dominerades som vanligt av bryggarna från Klintehamn (läs mera om det på annan plats!). Fyrtio dunkar smakade vi oss igenom och det känns i knäna nu dagen efter. Kvalitetsmässigt var årets brygder annars bland de sämsta på många år. Alldeles för sött!
I ögonätartävlingen var jag chanslös med mina fem ögon. En medlem i närvarande Tranås manskör klarade av fyrtio!