Nytt år, igen.
Det känns som att det var alldeles nyss det blev 2012. Tid är alldeles uppenbart relativt, ett år brukade vara oändligt mycket längre förr. Och om inte detta konstaterande är ett ålderstecken så vet jag inte vad som är det.
Prognoserna för 2013 är inte direkt lovande. Det ser ut att gå åt skogen med det mesta. Euron faller, sydeuropa är bankrutt, lågkonjunkturen har hela världen utom Kina i ett järngrepp.
Det är saker så stora och ogreppbara att det inte är lönt att bekymra sig. Det som händer sker. Jag kan inte hjälpa spanjorerna.
Men det händer saker här hemma också, saker vi faktiskt kan påverka och som är aningen enklare att förstå sig på än filosofierna bakom kapitalismens fall och världsekonomi.
Jag har en önskelista inför det nya år vi nyss hälsade välkommet.
Ojnare. Jag önskar att frågan om kalkbrytningen på Gotland avgörs en gång för alla. Det är dags att få veta vad som gäller så att vi har något att förhålla oss till. De sår som konflikten rivit upp behöver tid att läka.
Södra hällarna. Tänk om socialdemokraterna kunde ta sitt förnuft till fånga och köra över Miljöpartiet en gång för alla. Vi behöver inget Gotland i miniatyr med lamm som måste stödutfodras eftersom det inte finns något att äta på det gamla skjutfältet.
Färjorna. Även här är det dags att få veta vad som gäller så att vi kan fokusera på annat. Färjefrågan är viktig, men jag anser nog att det finns åtminstone en fråga som är av större vikt för Gotland framtid. Det är…
…bostäder. Att kunna bygga i attraktiva områden är avgörande för om vi ska kunna bli fler gotlänningar. Men vår kära Region ägnar sig åt dumheter som naturreservat på Södra Hällarna istället för att detaljplanera exempelvis Bergbetningen norr om stan.
Jobb. När till och med Svenska Spel svajar i stormen vet man att det är illa. Arbetslösheten når snart tio procent, och jag undrar vad folk ska jobba med egentligen när vi inte längre tillverkar saker.
Några nyårslöften utöver de vanliga (inte bli tjock, kasta dåliga pennor omedelbart) blev det inte den här gången heller.
Jag behöver färre saker att bekymra mig över, inte fler.
Rent generellt hoppas jag att vi blir lite snällare mot varandra. Att du låter bilen stå om du druckit. Att du inte slår någon. Att du inser att det finns viktigare saker att uppröras över än namnet på en chokladboll eller en tecknad docka i ett Disneyprogram.
Det är antagligen att önska för mycket, men ändå.
2013 ska bli ett bra år för mig, så mycket har jag bestämt. Exakt hur det ska gå till vet jag inte, men jag tänker att om jag tänker att det blir bra så är det i alla fall en början.
Att vara pappaledig varje fredag är en synnerligen bra början. Om fotbollslaget (forza Kappelshamn!) vinner lite matcher och jag dessutom kan lära mig segla vår fina tvåmänning ordentligt är har jag kommit ännu en bit på vägen.
I sommar ska döttrarna lära sig simma också, har jag tänkt.
Som jag längtar dit.
Gott nytt år.
* Veckans lista. Vi bor på världens kanske bästa ställe. Fem saker som gör vår plats på jorden ännu lite bättre.
1) Grannar. Våra är grymma. Bra på mat och elektricitet och allt möjligt.
2) Havet. Nära, men inte för nära.
3) Fridhem. Komplett med vattenfall och allt.
4) Nära stan. Men ändå på landet.
5) En stor trädgård. Där man får göra som man vill. Till exempel köra fyrhjuling.