Almedalens framtid
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För att slippa den hårda motvinden fick den 75-årige Alvabon och jordbrukaren Hjalmar Berg lift med mjölkbilen. Något som blev väldigt ödesdigert för honom. Han föll nämligen av lastbilsflaket och kastades mot ett träd och avled.
Mannen gav sig iväg hemifrån på morgonen för att åka till en annan gård i Alva och hjälpa till och tröska. Det blåste hårt och Berg stoppade därför mjölkbilen för att få lift. Chauffören slängde upp Bergs cykel på lastbilsflaket, Berg klättrade upp och satte sig på en mjölkflaska.
Bilen körde vidare men kom efter en stund in i ett "blåshål". En kastvind tog tag i bilen och tryckte den åt höger där vägen var väldigt smal. Bilens högra hjulpar hamnade i diket, chauffören vred upp bilen på vägen igen, men vid vägkanten låg en stor sten som bilen körde på. Bilen hoppade till varvid den gamle mannen ramlade av flaket, kastades mot ett träd och slog i huvudet.
Läkare och ambulans tillkallades, men mannen var död och det konstaterades att han hade fått mycket svåra skallskador. Mjölkbilen kom två timmar försenad till mejeriet i Havdhem, där man förstod att något hade hänt. Den chockade chauffören vikarierade för den ordinarie som var inkallad.
Den omkomne mannen var född i Alva och varit bosatt där hela sitt liv. Han sörjdes av maka och dotter.
DET GICK LIVLIGT TILl på Kräklingbo marknad för 50 år sedan, skriver Gotlänningen. Marknadsdagen på Ekeskogsrum inleddes med fint höstväder. Fårägare hade kommit från hela Gotland, både som säljare och köpare. Endast baggar födda under 1956 ingick i bedömningen och prisbedömare var sekreterare Bengt Ljunggren vid hushållningssällskapet, folkskollärare Alex Stengård, Burs, husdjurskonsulent K E Mellqvist och studiesekreterare Elin Ringbom, Fleringe.
På själva byrummet fanns ett 30-tal salustånd med allt från hypermoderna kylskåp till begagnade skor. Ett 50-tal krusulliga avelsbaggar skulle säljas under dagens lopp. Däremot var inte en mycket vacker årsbagge ägd av Thomas Lithberg, Altheime, Buttle, vid namn Buttler inte till salu; den visades bara upp och många Fåröbor kastade längtansfulla blickar efter honom. Han var ett riktigt praktexemplar.
På eftermiddagen var det fårklippningstävling och på kvällen dans till Lennart Eklunds orkester.
I SEPTEMBER 1957 hade man äntligen kommit överens om hur Almedalen skulle se ut i framtiden. Diskussionerna hade varit många och hårda. Någon folkpark skulle det inte bli.
Arkitekt von Schmalensee tänkte sig Almedalens damm som i en gammal målning av Pieter Bruegel den äldre, något som arkitekt Walter Bauer instämde i. Elaka Visbybor kallade dammen för en grop.
Trädgårdsarkitekt Bauer presenterade arkitekternas planer över Almedalen för pressen, som fick ställa frågor. Bauer framhöll att han som utgångspunkt för sin planläggning hade tänkt sig att de öppna ytorna och den fria rymden skulle dominera bilden vars centralpunkt skulle vara dammen som redan nu hade stora skönhetsvärden.
Vid Garvaregården skulle uppföras en liten lätt scen med åskådarplatser på golfbanan. Den frilagda ringmuren skulle bilda både bakgrund och fond. En klapperstenssatt promenadväg skulle följa hela sträckan längs muren
Arkitekt Bauer ville inte ha kalksten inom området. Denna skulle nämligen bryta av för mycket och störa ringmurens patina och skönhet. Gamla varmbadhuset skulle rivas när nya Solbergabadet byggts om några år och skulle en dansbana anläggas dit. Dans eller inte hade varit en stor stridsfråga i diskussionerna tidigare. Dans var synd och roten till mycket ont, något som bland annat konstnären David Ahlqvist ivrigt förfäktade. Noteras kan att gamla varmbadhuset aldrig revs utan i dag inrymmer studentkårens lokaler.
Bauer ville ha små bodar för försäljning av souvenirer, gammeldags apelgård med belysning hängande i träden och gott om bänkar under. Eftersom man nu var överens om hur Almedalen skulle utformas hoppades man komma igång med arbetet redan under kommande vinter. Projektet var kostnadsberäknat till 150 000 - 200 000 kronor.
DEN TREDJE av de män som drunknade vid Hoburgsrev den 24 augusti hade nu hittats. Det var hemmansägaren Thure Andersson, Leves i Levide. Han påträffades i strandkanten fredagen den 13 september vid Digrans i Sundre dit den kraftiga sydvinden spolat kroppen. Det var lantbrukare Gösta Sörman som hittade honom. Någon svårighet med identifikationen var det inte eftersom kroppen var relativt välbehållen. Andersson var född 1911.
EN AV GOTLANDS ÄLDSTA och duktigaste spelmän avled i september 1957. Det var Hjalmar Edmark, Gurfiles, Ala, som vid sin bortgång efter många års sjukdom var nära 90 år gammal.
Han var känd som en av Gotlands duktigaste spelmän på fiol. Han fick sin fiol redan som tioåring. Han hade gjort den gotländska folkmusiken stora tjänster, dels genom det egna utövandet, dels genom sitt samarbete med Friedrich Mehler med att uppteckna en hel del gamla Gotlandslåtar. Han hade också själv komponerat en del.
Edmark var född i Norrlanda och kom till Ala 1883, där han efter ett par år gifte sig till Gurfiles och övertog gården.
FILMEN "JÄTTEN" med James Dean lockade storpublik till Hansa när den visades i början av september. James Dean var kultförklarad trots sin ungdom; han omkom i en bilolycka kort efter att filmen hade spelats in.
Gotlänningens recensent signaturen "A-e" tyckte att filmens längd på tre och en halv timme var i längsta laget. Han tyckte också att Rock Hudsons skådespelarinsats var större än James Deans; han hade svårt att förlika sig med Deans kantiga och effektsökande skådespelarstil. Den tredje rollen i filmen hade Elisabeth Taylor.
Men slutomdömet var ändå att filmen var bra och välgjord och ingen skulle behöva ångra att de anslagit en av de fjorton kvällar som filmen skulle visas i Visby.
GOTLÄNNINGENS REDAKTÖR vid den här tiden Henning Jacobson var mycket intresserad av bildjournalistik liksom av allmänbildning. Förutom att han åkte runt som "Luft-Kalle" och tog flygbilder över Gotland som sedan läsarna fick tävla om att känna igen startade han en annan fototävling "Veckans socken". Varje dag publicerades en bild från en viss socken och sen fick läsarna gissa och sända in en berättelse. Detta var mycket uppskattat, men när man ser detta i dag så verkar det ha varit ganska svårt att klura ut var bilden var tagen. Men svaren strömmade in till tidningen.