Alla utom jag fångar egen lax!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Första kandidaten till årets Gotlands Lucia, Sofia Hellenberg från Visby, presenteras i tidningen och hennes idol är just denna Katie Melua. Det var lättare att hänga med förr då mina egna barn och andra 17-åringar hade idoler som Backstreet Boys, Spice Girls, Freddie Mercury och alla dom andra som jag själv någorlunda kände till.
Men Katie Melua?
Förresten vet jag redan nu vem som blir Lucia, men jag tänker inte avslöja det förrän omröstningen är klar. Det är man på den här tidningen nog väldigt glada för, eftersom det ju är GT som arrangerar tävlingen. Hur populärt skulle det vara om jag redan nu presenterade vinnaren? Förmodligen skulle jag få sparken som krönikör.
Jag har genom åren haft en rent fenomenal förmåga att peka ut den blivande Lucian samma dag som kandidaterna presenteras i tidningen. I fjol missade jag visserligen, men det var förmodligen bara en tillfällig "formsvacka".
När allting blir klart lovar jag, helt sanningsenligt, att avslöja om jag hade rätt eller fel.
Förmodligen rätt.
Att jag är uppe så här svintidigt beror på flera saker.
1. Jag vaknade redan klockan fyra och kunde inte somna om.
2. Stormen, eller om det bara är kuling, och regnet dånade och smattrade och jag oroade mig för båten som ännu inte är upptagen.
3. I morgon ska jag ner till Hoburgen och göra ett reportage om märkning av flyttfåglar. Orkar dom verkligen flytta i ett sånt här väder?
4. Kommer mina barn att ringa mig på Fars dag?
Ja, det finns mycket att ligga och fundera på och oroa sig över när man vaknar för tidigt. Så det var lika bra att gå upp.
Den senaste tidens upprörda debatt om skattefusk och svartjobb bland högavlönade moderater har varit nyttig. Det bli nog en skärpning nu. Inte bara bland högavlönade politiker, som man har rätt att ställa extra höga moraliska krav på, utan även bland alla vi övriga som naturligtvis heller inte är helt fläckfria. En ingående granskning av mig till exempel, skulle säkert kunna avslöja ett och annat mindre svartjobb. Som den gången jag bad en man... Nej, det får vänta tills det blir preskriberat.
I GT läste jag med stort nöje de gotländska politikernas svar på frågan om de någon gång utnyttjat svart arbetskraft. Nej, det var det i stort sett ingen som gjort. Kanske i samband med någon barnpassning för länge sen, men i övrigt ingenting.
Det tror jag inte ett dugg på. De ljuger!
Och i det sammanhanget vill jag passa på att berätta om det påstådda gigantiska fusket bland vanliga löntagare, som lär utnyttja sjukförsäkringssystemet till bristningsgränsen. Stora resurser sätts nu in för att jaga dessa "fuskare".
Jag får höra en uppgift om att under 2006 var hela 58 procent av Gotlands kommuns cirka 7 000 anställda inte borta från jobbet en enda dag. Inte en enda dag!
För säkerhets skull ringer jag Mats Magnusson, personalstrateg på kommunens ledningskontor, och frågar om det stämmer.
- Ja, det gör det. Det var första gången vi gjorde en sån här undersökning och vi blev själva ganska förvånade över resultatet, säger han.
Jag orkar inte räkna efter hur många arbetsdagar det går på ett år, men att så många ändå går till jobbet varenda dag tycker jag är imponerande. I synnerhet med tanke på alla uppgifter som sprids om det "myglande småfolket".
Några dagar innan Fars dag sitter jag i en bokhandel i stan och signerar böcker. Någon direkt köbildning är det väl inte, men några hustrur och några barn trotsar i alla fall ruskvädret och kommer för att köpa en bok till far. En av dessa hustrur dikterar vad jag ska skriva:
"Gör som jag, hjälp din hustru med allt tungt arbete i trädgården. Då blir hon glad! Hälsningar Bison".
Men jag protesterar och säger att jag inte alls gör allt det tunga. Jag gräver en del och bär tunga stenar, men i övrigt är det min hustru som sköter det mesta. - Men skriv så ändå! säger kvinnan. Och då gör jag det.
Jag ringer Gustaf Blochmann i affären på Fårö i ett kommersiellt ärende och dumt nog frågar jag samtidigt om han fått någon lax.
Och det har han naturligtvis. Flera stycken.
Några timmar senare träffar jag Lars Bäckman, brandförman vid räddningstjänsten, som glatt och stolt berättar att han också fångat lax, eller öring, vid Faludden.
Men här i Burgsviken får vi ingenting. Jag har visserligen inte haft mina nät i sjön på länge, men andra storfiskare berättar att de får några flundror, men mest skit. Och det vill jag inte riskera.
I fjol misslyckades jag för första gången att fånga egen lax för gravning till julbordet. Jag tvingades åka till fiskaffären i Hemse!
En till sån jul vill jag inte uppleva.
Katie Melua ger mig ingen ro, så jag letar reda på henne på Internet:
Ketevan "Katie" Melua, född 16 september 1984 i Kutaisi, Georgien, sångerska och musiker. 1993 flyttade Melua med sin familj till Belfast, Nordirland. År 2001 började hon skriva jazzinfluerad popmusik.
Undrar om mina barn känner till henne? Om inte så tänker jag minsann briljera med att jag gör det.