Alla dessa uppblåsta visioner...
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men jag gillar också sund skepsis och kritiskt tänkande.
Minns ni alla dessa storslagna visioner som skulle slå hela världen med häpnad? Vi skulle öka befolkningen till 65000 personer år 2010, vi skulle sluta släppa ut alla växthusgaser och ta tillvara alla restprodukter i Gotland zero emission.
Reculture. Naturfarma. Det finns med all sannolikhet fler exempel.
Alltså, det är inget fel med något av det, men visst blir det lite fånigt när man överdriver konsekvenserna och genomslaget så otroligt mycket.
Självklart ska man vara lite kaxig och tro på sin idé men det är lite långt från sunt självförtroende till att hela världens ögon skulle rikta sig mot verksamheten.
Kanske det inte var nån som trodde just det angående Vision Gotland 2010 men i alla fall nollutsläppsprojektet var ju så fantastiskt att det skulle bli omvälvande för hela världen. Tankarna och arbetet finns säkert kvar och gör nytta och idén var genial men inte har världen skakat så jag hört det i alla fall.
Naturfarma skulle tillverka aloe vera-produkter som var bra mot precis allt, och företaget fick stöd av alla som hade stöd att ge, bedragaren "Janne" fick härja fritt i Forsagården och lura både kommun och enskilda på såväl pengar som förtroende.
Recultures nya metod att ta vara på våra sopor skulle ge eko över världen när pilotanläggningen skulle byggas här.
Vindkraftsbolaget skulle bygga sin "vindkraftsfabrik" på Gotland och det skulle ge 100 jobb på Gotland.
En gigantisk idrottsarena i..... Endre....?
Nu pratas det superarena i Visby. Ursäkta?
Vore det inte bättre att skapa hallar anpassade till alla de som får trängas i befintliga hallar på tider okristligt tidigt eller sent på dagarna?
Motionärer, barn och kompisgäng som utgör den största delen av idrottsgotland.
Å, vad tråkig och negativ jag känner mig...
Det var när jag läste Alec Ahro-Havréns storslagna planer med Gotland Ring som min skeptiska ådra väcktes till liv.
Har det inte utlovats stordåd därifrån ganska många år nu?
Och var det en ren slump att artiklarna publicerades just som hundratals motorjournalister är på plats på ön för att skriva om lanseringen av en ny bil som presenteras på just Gotland Ring?
Hur det än är med allt så är han en jäkel på marknadsföring i alla fall.
Och jag hoppas att det mesta av hans planer blir verklighet för det skulle vara roligt med nån som bryter raden av "upp som en sol-ner som en pannkaka-visioner".
Ni vet det inte men vi har minsann vår egen historik över överdrivna visioner här på GT också.
I mitten av 90-talet genomgick vi ett, så här i efterhand, rent fantastiskt osannolikt utvecklingsprojekt sammanställt av en konsultfirma. Syftet var i och för sig gott, att stärka medarbetarna att följa sina egna drömmar. Rationalisering genom naturlig avgång kan man också kalla det. "Vill du verkligen jobba kvar här? Har du egentligen inte en helt annan dröm?".
Smart tänkt, men det funkar ju inte om man genomskådar syftet från början vilket många av oss gjorde. Inte gjorde det saken bättre att vi delades in i arbetsgrupper som fick namn enligt dagis-modellen, det var sparvar och svanar och igelkottar och Gud vet vad.
Men hur som helst projektet förde mycket gott med sig också, vi träffades enormt mycket över avdelningsgränserna och fick tillfälle att sitta och prata om sånt man annars aldrig har tid för. Typ spåna fritt om visioner för framtiden.
Det fanns ingen hejd på visionerna och grundtanken var att ingen idé skulle sågas, alla blommor skulle blomma. Så här ritades handlingsplaner för ett eget kafé i anslutning till entrén där gotlänningar skulle kunna komma in och fika och läsa tidningar och ha det mysigt. På GT:s tak, eller om det var innergården, skulle ett vindkraftverk snurra som skulle göra oss självförsörjande på energi.
Mina studier i konstvetenskap går inget vidare.
Att plugga på distans känns inte som att studera tycker jag, det är mer som en bokklubb. Passar säkert för många men inte för mig. Det blir för tråkigt att bara läsa böcker och helt vara utan utbytet som blir på föreläsningar och i gruppdiskussionen. Chattföreläsningar via nätet är inte alls samma sak man förlorar helt kursledarnas förmåga att engagera och levandegöra kunskapen.
Tempot är visserligen långsamt (halvfart) men saknar man energin i själva lärandet så blir det ändå en börda. I helgen har vi första tentan så det får bli mitt vägskäl, där får jag en hint om jag hänger med eller bör hoppa av.
Pluggandet var menat att ge en energiinjektion i mitt liv, nu har jag förvisso hittat en annan energigivare som verkligen fungerar och som dessutom är fantastiskt roligt: jympa. Jag svettas mer än alla andra tillsammans men Gud så roligt det är.
Och istället för att måla upp värsta visionen tar jag ett steg i taget.
På fredag har GT personalfest.
Om detta kommer jag inte att skriva en enda rad nästa vecka.
Bara så ni vet.