Det känns som att jag är med i ett biologiskt experiment. Hur mycket klarar människan? Just när kalendern är sprängfylld och allt händer samtidigt är det nån jävel som vrider åt lite till. Vrider på ratten – för att se hur mycket jag överlever.
Maj påstås vara en vacker och en underbar månad. Jo, jag tackar, för den som har tom kalender möjligtvis. Min majmånad försvann snabbare än en avlöning i mellandagsrean. Student, skolavslutning och musikkonserter är fantastiskt roligt att vara med om. 121 personer på mingel och trädgårdsvisning för en vecka sedan var också roligt. Mindre kul är nattliga besök på akuten och bilar som havererar ett par dagar innan besiktning och blixtvisit till fastlandet. Att dessutom förväntas vara effektiv och pigg på jobbet är en utopi.
– Här är jag: "Rent a wreck"! sa jag till chefen en morgon när jag som i trasor kom till jobbet.
Jag måste säga att jag är glad att jag inte fick sparken.
Till de flesta intervjuer jag gör på GA ingår en faktaruta. När allt snurrar som en tombola i skallen medan jag försöker fokusera på den jag intervjuar funderar jag på hur en sådan faktaruta skulle se om mig själv?
Namn: Radhe, som den indiska guden Radhe, och konservfabriken på Västkusten som gjorde anrika Radhes ansjovis. Kurt, efter farfar, Olof efter morfar, och Henrik efter en tidigare bankdirektör i släkten.
Ålder: 52 år, men känner mig soliga dagar om ingenting jävlas för 25.
Bor: I ett paradis på jorden, med en trädgård som sommartid kräver fritiden för att vattna med det lilla regnvatten som faller.
Familj: Sambo och två barn som vuxit upp till förståndiga unga vuxna snabbare än jag kunnat föreställa mig. Dessutom husets papegoja Max, 28 år, men mentalt som en 3-åring.
Gör: Skulle läsa till jägmästare och lära mig förvalta skog i Norrland. Halkade in på ett bananskal och blev fotograf och reporter på GA, ett misstag som inte går att fira nog tillräckligt.
Drömmer om: Ett citrusträd till finns alltid plats för i orangeriet hemma. Och lite lugn och ro kan inte vara för mycket begärt.
När stressen nafsar mig i hasorna är jag ändå glad att inte behöva stämpla skog djupt inne i Norrlands inland. På Gotland finns en nödbroms: Horisonten. Jag kan bli sittande i timmar och glo rakt ut över havet. Det är hjärnrehab och rena lyxen för en gotlänning. Den vackraste och lugnaste platsen i världen sommartid finns som tur är just på Gotland. I Hallshuk är horisonten extra lugnande, vallmofälten rödare och blåelden blåare än någonsin. När sommaren har avnjutits hoppas jag att lugnet lägger sig. Allt har sin tid och det är långt till november. Men en tom kalender ska bli ganska skönt.