Ålderdomen nafsar mig i "hasar"
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dessutom har jag fått rynkor. Rynkor! Jag är 23 år och jag röker ju inte ens! Jag blir så besviken på något sätt!
- Nej men då missar jag ju Allsång på Skansen! utbrast jag när jag insåg att konserten med Håkan Hellström skulle äga rum på en tisdag. Ålderdomen nafsar mig i "hasar".
Man kan säga att självaste symbolen för min gymnasietid är just långt, manligt hår. Och så den där gamla rockklubben som vi i princip levde på, i ungdomens gröna dagar.
Min gymnasietid var verkligen den härligaste tiden av min ungdom (vissa kanske ännu anser att jag är ganska ung, men betänk att jag är mor, bor i radhus och drömmer om att köpa husvagn). Jag spenderade den på Donnergymnasiet ute i Klintehamn, på musiklinjen. Jag älskade det. Det var musik, musik, överallt i vårt lilla estethus. I något rum spelades det gladjazz, i ett annat stod de häftiga rockpojkarna och drog av gitarrsolon och i ett tredje satt några och övade vackra stämmor.
Jag minns konserter, temadagar om kärlek, trafficking, integration och andra viktiga saker, fnittriga mattelektioner och den fantastiska maten i matsalen!
Det som ändå var det allra bästa och det som verkligen GÖR Donnergymnasiet är lärarna. Unga lärare blandas med äldre och det de har gemensamt är att de alla brinner för vad de gör och för sina elever. Och det som är det allra bästa är hur de TROR på en. De lyssnar, peppar, uppmuntrar, stöttar och vips så klarar man bara av saker!
Jag kommer aldrig att glömma när en av musiklärarna satte en bas i famnen på mig, visade lite snabbt hur jag skulle göra och vägrade lyssna på mitt osäkra gnäll om att jag hellre ville sjunga. Så fick jag sitta där med basen och öva och öva tills det satt. Då applåderade han mig och sa att han visste att jag kunde. Sånglärarens eviga tragglande och hur hon kunde få mig att känna att jag var bäst av alla på att sjunga. Samhällslärarens ständiga peppande. Rektorn som lyssnade på allt man hade att säga och faktiskt tog tag i vartenda litet klagomål och vartenda litet förslag han fick in.
Jag blev väldigt mycket den jag är idag under min gymnasietid och jag tycker det är lite synd att man inte får bestämma fritt över sina barn för i såna fall skulle jag bestämma att min dotter ska gå på Donner sen. Alla borde gå där.
Har Burmeister blivit en strippklubb på senaste tid, eller varför har de en bild av en kvinna som står böjer sig så konstigt framåt i annonsen?
För en vecka sedan tältade jag och min familj på Fårö. Vi har nämligen varken mycket pengar eller mycket tid för någon lyxigare semester och det där med tältande är ju så underskattat!
Just när vi slagit upp tältet kom ösregnet så det blev till att sitta där i vårt tält och kura, vilket är lättare sagt än gjort med en 1,5-åring.
Efter en timme hade tre olika, men lika otrevliga sommargotlänningar kommit förbi vårt tält och upplyst om att vi hade råkat slå upp vårt tält på ett strandskyddat område. En bara skrek argt att det "bara är att packa ihop och dra" medan en annan hotade med att komma tillbaka senare på kvällen. Vad hon skulle göra då framgick inte, men jag tror inte det var särskilt trevligt.
Självklart ska man inte tälta på ett strandskyddat område och självklart flyttade vi på oss, men det känns helt enkelt inte kul att bli utskälld och hotad av människor som dels
1) Har råd att köpa sommarhus på Fårö och ändå måste bete sig otrevligt och hotfullt mot (fattiga) campare (i regn)
2) Troligen inte betalat ett öre i skatt till den här ön. (Nu lät jag lite som Valdemar A! )
Konserten med Håkan Hellström var helt klart värt ett missat avsnitt av Allsång på Skansen.
Min gamla gymnasierektor var förresten där. Jag misstänker att han var den enda rektorn i lokalen.