Måndag: Minst en decimeter snö. Funderade på att ta fram snöplogen och göra fina gångar, men hejdade mig i sista stund.
Så klokt, så rätt.
Tisdag: Regn och gegga. Inte en snögnutta kvar.
Och bara två veckor till jul!
--
En relativt nystartad rörelse i Sverige heter (H)järnkoll. I Sverige lever en av fyra med psykisk ohälsa (=man mår pyton). Och jag är en av dem. För det mesta mår jag bra, men när jag får mina svackor är livet gråpissigt. Tre krig, två svältkatastrofer som journalist och ett antal kapsejsade privata förhållanden har satt sina spår.
I veckan var jag inbjuden som ”programledare” när (H)järnkoll anordnade en temakväll i Visby. Det kom mycket folk och alla hade säkert haft en historia att berätta om det funnits tid till det.
Jag blev mycket imponerad av Peter Karlssons berättelse. En framgångsrik företagare som rasade igenom totalt och inte längre ville leva, men med hjälp av Region Gotlands ”Personliga ombud” har han fått tillbaka tron på livet igen.
Jag har aldrig hört talas om att det finns ett personligt ombud på Regionen och får veta att det från början fanns två stycken – på heltid. Nu är det bara en kvar – på deltid (besparingsskäl?). Färsk statistik för ohälsa i Sverige berättar att cirka 9000 gotlänningar går omkring och mår dåligt. Nio tusen!
–
Min pågående basturesa runt Gotland gick den här helgen till Bäl. Efter att ha besökt en julmarknad på ett höloft i närheten, samlades vi (fem stycken) i den lilla bastun vid kyrkan och bygdegården. Fem badare, det är fem för lite för att badavgifterna ska räcka till elen.
-Risken är stor att vi så småningom tvingas lägga ner, säger en av de trogna badarna.
Jag pratar också andligt med en pensionerad präst. Snopet om allt bara blir svart efter döden. I synnerhet för alla troende och för självmordsbombare i Allahs namn.
Mycket snopet.
--
Vi som inte är med i moderaternas fanclub gläds så länge Carl Bildt inte får sparken.
Med en sådan utrikesminister blir det svårt att vinna ytterligare ett val.
--
Många år sedan jag senast gjorde knäck. De blev aldrig hårda. Jag fick äta dem med sugrör.
Nu har jag gjort ytterligare ett knäckkokförsök och jag tänker aldrig göra om det.
Vilket slabbande och spillande och brännblåsor på fingrarna!
Och några kommer att smaka plast, för jag glömde en plastslev i den kokande smeten. Nästan halva sleven försvann.
Men knäcken blev hård. Armerat betonghård.
–
Däremot tycks julförberedelserna i hönshuset fungera utmärkt, efter flera år av total kaos (läs: Pekka!).
Hönorna har därför, av julförberedelsetaktiska skäl, korat Pekka till ”Årets jultupp”. En utmärkelse han är mycket glad för, efter att två år i rad blivit ratad som stjärngosse vid hönshusets Luciafirande (trädgårdens fasantupp vann i år igen).
-Stjärngosse, vad är väl det? Fjompigt och otuppigt! säger Pekka sprickfärdigt stolt.
Hönorna ler och blinkar menande.
-Ja, inte ska väl en jultupp behöva befatta sig med sådana feminint hönsiga göromål som julförberedelser, säger hönan Hildur.
-Just det, det är ett typiskt jobb för hönor och fasantuppar! säger Pekka och spricker.
Nästan.
–
Den här veckan: Rökning av fårfiol, fläsk och fisk. Kanske drickbryggning. Sillinläggning. Blir nog tvungen att städa. Skicka förståndiga julklappar. Hämta gran?
Julstress.