85 000 resenärer tog flyget 1957
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men flygpriset mellan Gotland och fastlandet var som så många gånger senare en stor diskussionsfråga redan för 50 år sedan. SAS/Linjeflyg ville höja priset och även ta bort den rabatt på 15-procent som större företag och korporationer på Gotland haft. Enligt flygbolaget hade gotlänningarna missbrukat rabatten; omkring hälften av alla resor var rabatterade.
Stadsfullmäktige protesterade liksom Handelskammaren och Landshövdingen. Riksdagsmannen Per Svensson i Stenkyrka (c) tog även upp frågan i riksdagen genom en interpellation till kommunikationsminister Gösta Skoglund (s). Varefter partirivalen Nils Franzén i Träkumla motionerade i riksdagen om en skyndsam utredning om bättre sjö- och flygförbindelser mellan Gotland och fastlandet.
Priset för att flyga mellan Gotland och fastlandet var högre per flygkilometer räknat än på andra linjer i landet, klagade gotlänningarna medan flygbolaget hävdade att Gotlandstrafiken var en förlustaffär.
67 kronor blev det nya priset för en enkel biljett; omräknat till dagens penningvärde motsvarar det 786 kronor. I dag kostar en fullprisbiljett som lägst drygt tusen kronor men de finns även rabatterade biljetter för bara några hundra.
&#F075;&#F075;&#F075;Väskinde pastorats hembygdsförening fick en kanonstart då den bildades17 januari 1958. Inte mindre än 68 medlemmar skrevs in. Till ordförande valdes landstingsman Erik Forslund.
Forslund hälsningstalade, landsantikvarie Gunnar Svahnström pratade om hembygdsvården och Gunnar Olsson, Väskinde, visade en del bilder från trakten.
Vid styrelsevalet blev Erik Forslund enhälligt vald till ordförande och i övrigt invaldes en representant från varje socken. Namnfrågan var svårlöst. Man kunde inte ta namnet Tingstäde hembygdsförening eftersom det redan fanns en förening som hette Tingstäde kommuns hembygdsförening. Man valde i stället Väskinde pastorats hembygdsförening trots att Hejnum och Bäl socknar inte ingick i pastoratet, men meningen var att dessa socknar inom kort skulle ingå i pastoratet.
Skrifter med data om de olika kyrkorna skulle läggas ut för besökande turister. Man skulle också skaffa vägvisare och upplysningsskyltar vid de många fornminnena i bygden.
&#F075;&#F075;&#F075;När Gotlands travsällskap ordnade travtävlingar på Bungevikens is första söndagen i februari 1908 startade 21 hästar till de fyra löpningarna. Märkligt nog ägde ingen russlöpning rum på grund av brist på kvalificerade hästar.
Före tävlingarna gick ett jaktlopp med några artilleriofficerare som ryttare. Över tusen personer hade infunnit sig som åskådare. Bland de segerrikaste travhästägarna märktes E Olsson, Mästerby, F von Corswant, Hallfreda, Arthur Odin, Visby, Rosendahls egendom och G Gottberg, Stenkumla.
&#F075;&#F075;&#F075;Fridolf Larsson, Halsarve i Lau, hade inga pengar för att betala prenumerationen på Gotlänningen under de svåra åren i början av 30-talet. Han saknade tidningen oerhört och han funderade på hur han skulle göra. Om detta berättade han för Gotlänningens medarbetare i slutet av januari 1958.
"Jag skrev då ett vänligt brev till Gotlänningens redaktör Svedman och bad om råd hur jag skulle göra. Det kom svar omgående, skaffade jag tre nya prenumeranter på tidningen så skulle jag få den gratis", berättade Fridolf Larsson.
Det lyckades och han kunde fortsätta att läsa sitt livs- och husorgan. Sammantaget hade han 1958 läst sin tidning i femtio år.
Fridolf Larsson var en verklig berättare och hans skildringar från gångna tider var fyllda av intressanta detaljer. Han var född i en liten tjärsmord kåk vid Norra Kyrkogatan i Visby, men flyttade till Lau som tvååring.
Det blev lite si och så med skolgången, han behövdes i arbetslivet. Sista skolåret var han ledig i 45 dagar för att arbeta vid sågen på vintern. Det var 1896 och då var han tolv år och hade börjat bidra till familjens uppehälle. Den vintern staplade han 200 000 spån för 75 öre om dagen. På den tiden kostade ett kilo socker 65-67 öre, alltså nästa en hel dagsförtjänst.
Fridolf gjorde sin militärtjänst 1905-1906, en tid som alldeles särskilt fastnat i minnet. En gammal kasern på hamnen inhyste A7 på den tiden. 1905 var ett oroligt år, det var unionskrisen mellan Sverige och Norge, hotfulla tecken hördes från Europa, och kejsar Wilhelm från Tyskland var på Gotland på besök. Han var mycket intresserad av Gotland och ofta här på besök. Utgrävningarna av massgravarna vid Solberga från 1361 intresserade särskilt.
Trots mycken bortavaro från skolan hade han gått ut med bästa betyg men det fanns inga medel att fortsätta studera. Han började skriva i tidningen, inte minst på gutamål. Han använde sig av signaturen "Lasse bi strandi" och sedermera "Lasse strand", han började skriva en serie om gamla gotländska fiskelägen och startade med närbelägna Nabben.
Landsbygdsmålsarkivet fick många bidrag från Fridolf Larsson och likaså fil dr Herbert Gustafsson.
Larsson var mycket intresserad av idrott och främst de lokala utövarna följde han med stor spänning trots sin ålder. Gotlänningens medarbetare kallade honom för ett levande lexikon när det gällde 1900-talets sport.
Fridolf och Hanna var morföräldrar till radions Clary Winberg och hans stuga intill gränsen till När ägs och bebos i dag av förre GT-medarbetaren Risto Leino och hans fru Edith.
&#F075;&#F075;&#F075;Även för femtio år sedan var det storm över Gotland i januari. Vindstyrkor på upp till 25 meter per sekund uppmättes i byarna, olika delar av Gotland drabbades av strömavbrott och Gotlandsbolaget fick ställa in avgångar. Danska, finska och öststyska trålare sökte nödhamn i Slite varvid en 18-åring östtysk fiskare passade på att hoppa av och begära politisk asyl.
&#F075;&#F075;&#F075;Söderport var för 50-år sedan dubbelriktad och för att få ordning på trafiken infördes trafikljus. Att detta var en nymodighet på ön förstår man av Gotlänningens långa utläggning om hur det skall fungera:
"Vid rött ljus utanför Söderport skall fordonen på Lännaväg och Söderväg som är på väg in i porten stanna vid den med gult streck markerade stoppgränsen. Vid grönt ljus får fordon föras in genom porten."
De första dagarna skulle det alltid finnas en polis på plats för att hjälpa trafikanterna.
&#F075;&#F075;&#F075;I slutet av januari 1958 invigdes P 18 IK:s nya ishockeybana ute vid P 18. Omkring 3 000 personer såg premiärmatchen mellan hemmalaget och en Visby/Slite-kombiation. Den stora publiktillströmningen berodde på att tre av Sveriges vid den här tiden mest kända hockeyspelare förstärkte hemmalaget: landslagsspelarna och Djugårdarna Roland Stoltz, Sven "Tumba" Johansson samt Lasse Björn. Med dessa tre i laget vann P 18 IK:s invigningsmatchen med 6-1. "De gotländska puckarna har mycket att lära" konstaterade Gotlänningens matchreferent.