1500 billass snö tippades vid Kruttornet
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Folk undrade när det skulle bli nog med snö, alla var vid det här laget trötta på snön, men den fortsatte att yra utanför fönstret och täckte marken med ännu vitare och renare snö. Och ju mera den faller ju dyrare blir kostnaderna för snösvängen, skrev Gotlänningen.
Blir inte mars och april svårare än vanligt torde man kunna räkna med att notan stannar på 200 000 kronor. Man jämförde med året 1956 då kostnaden blivit 157 000 kronor för hela kalenderåret och 1955 130 000 kronor. Summor som fördelade sig mellan personalkostnader och maskinkostnader. Att lasta en lastbil med maskin tog fem minuter medan det tog en halvtimme för sex man att utföra samma arbete.
Många denna vinter hade tjänat extra i snösvängen då det var ont om jobb i övrigt. Murare Ivar Fritz, Visby, var en av dem. Han hade börjat i snösvängen redan 1929 då man körde med träplogar och timförtjänsten låg på 35 öre.
DET VAR DAHLSTRÖMSKA ensemblen som på 1880-talet lade grunden till Spelmansförbundet. Gotlänningen skrev i början av mars 1958 att då den gotländska folkmusikens historia en gång skall skrivas så blir det vid sidan av August Fredin två namn som kommer att stå i förgrunden, nämligen S P och Emil Dahlström, far och son, som lade den grund ur vilken Gotlands Spelmansförbund växte fram.
Förbundet kunde 1957 fira 25-årsjubileum, fast det fanns inte de bästa förutsättningar för detta eftersom en schism hade uppstått som hotade att spränga förbundet. Det var spelmännen som ville ha ett spelmansförbund och inte en orkester för klassisk musik.
En som inte var glad över detta var stiftaren och den första ordföranden i Spelmansförbundet förre folkskolläraren Emil Dahlström som efter ett nära 60-årigt arbete med den gotländska folkmusiken dragit sig tillbaka och njöt sitt otium i Visby. Han skakad betänkligt på huvudet när han såg sitt verk sakta men säkert malas sönder. Det var den gotländska folkmusiken som låg honom närmast om hjärtat och då förstår man var han hade sina sympatier.
"Visst spelades det klassiskt förr också på våra konserter, men det fick aldrig bli huvudsaken", sade han. "Vi har Konsertföreningen i Visby och den räcker för det ändamålet och det går hellre aldrig att konkurrera med den hur duktiga våra spelmän på landsbygden än är."
Herr Dahlström berättade hellre om gamla tider och dess spelmän. Han berättade att det under 1800-talet bara i Vänge fanns sjutton duktiga spelmän och de anlitades mycket vid bröllop. De uppträdde då oftast två och två. S P Dahlström var folkskolärare i Hejde och det var han som bildade den Dahlströmska ensamblen vid mitten av 1800-talet och fortsatte fram till 1919. Han arrangerade massor av gotländska låtar men även en del moderna saker som till exempel wienervalser.
Under sina sista levnadsår startade han en ensemble i Viklau med Karl Hägg som spelade första fiol och Johan Sundal cello. När Dalhström dog 1925 tog sonen Emil över ledningen av ensemblen. Bland stöttepelarna fanns Bäckstädarna och Karl Hägg. Vid hembygdsfesten på Lojsta slott var den Dalhströmska orkestern ett stående inslag tillsammans med spelmän från hela Gotland.
Den första spelmanstävlingen hölls 1908 i Visby. Tävlingen hölls på läroverket med efterföljande fest i Skolbetningen för 4 000 personer. Gotlands Spelmansförbund bildades den 21 maj 1933.
Emil Dalhström avgick 1949 och efterträddes av Karl Hägg. Men han avgick inte som dirigent förrän 1953 och efterträddes då av Olof Boberg.
En som Emil Dahlström gärna framhöll var den "gudabenådade skomakaren" Hugo Larsson från Tingstäde. Han spelade orgel, cello och kontrabas, han var en gudabenådad instrumentatör trots att han aldrig fått någon undervisning däri. Han kunde sitta vid sin skomakarbänk och skriva ut hela orkestersatser utan att ha tillgång till något instrument.
BEHÖVER VISBY stads centrum flyttas strax utanför murarna? Om detta diskuterade Sällskapet DBV i flera timmer en kväll i början av mars 1957. Distriktslantmätare Hans Lundström pekade på prognoserna för biltrafiken. Om tio år skulle den vara fördubblad och om 20 tredubblad. Eftersom innerstaden inte hade plats för alla dessa bilar måste Visby få ett nytt centrum med systembolag, apotek, banker och affärshus utanför murarna, hävdade han.
Men länsarkitekt Olle Karth var av rakt motsatt uppfattning. Man måste göra allt för att hålla kvar det som fanns innanför murarna för att behålla en levande innerstad, det fanns massor av gator där trafiken kunde gå fram och tomma tomter som kunde bli parkeringplatser, menade han.
Borgmästare Harald Löwenberg ville ha ordentligt med avgiftsfria parkeringsplatser utanför murarna men parkeringsavgift innanför. Då skulle man nog slippa bilisterna i innerstan. Och landsfiskal G Sjöborg varnade för att gå alltför bryskt fram. "Vi från landsbygden skulle lätt kunna få den uppfattningen att vi skulle bli mer eller mindre portförbjudna innanför murarna."
Landsantikvarie Gunnar Svahnström ville att man skulle slå än mer vakt om Visbys skönhetsvärde. Han erinrade om den förstörelse av minnesmärken runt om i Europa som skett under de senaste decennierna genom krigen. Visbys värden som turistort hade därför ytterligare stigit och dessa värden måste man slå vakt om.
MED ANLEDNING av förra söndagens stora idrottsbegivenhet kan omtalas att Vasaloppet för femtio år sedan vanns av Gunnar Larsson, Oxberg, på tiden 5,31,50. Det var andra året i rad som han vann. Även då fanns gotlänningar i spåret. Einar Dahlin kom på 192:a plats med tiden 6,59,26 och Per-Åke Karlsson på 478:e med tiden 8,10,01.
Veckan efter Vasaloppet var det dags för skid-VM i finska Lathis. Sverige tog guld i stafetten 4 x 10 kilometer genom Sixten Jernberg, Lennart "Lill-Järven" Larsson, Sture Grahn och Per-Erik Larsson och ett par dagar snare vann Sixen Jernberg femmilen.