Mitt på dagen, i den värsta hettan, går jag i skogen och letar kantareller. För tidigt? Ja, på tok för tidigt. Men kombinationen en hel del regn och nu värmen får kanske kantarellerna att tänka om?
Jag går och går på mina ”ställen”, men efter en halvtimme ger jag upp. Då! På en liten upptrampad stig ser jag den karakteristiskt gula kantarellfärgen. Tätt hoptryckta står där nio kantareller. Då måste det finnas fler! Men inte, så efter ytterligare en halvtimme åker jag hem.
Jag tror det blir en fantastisk svamphöst.
30 grader varmt och torrt. Gräsmattan behöver klippas. Men det höga gräset skyddar ju marken mot solens heta strålar?
Har jag kanske läst eller hört.
Det är ”inne” att oroa sig för klimatet. Alla (nästan) säger att klimatet är den viktigaste frågan just nu. Vi måste ta oss själva i kragen och göra allt för vårt älskade klot, inte minst med tanke på våra barn och barnbarn.
Hur kommer det då sig att Miljöpartiet med sin ambitiösa miljöpolitiken, enligt den senaste väljarbarometern bara stöds av 3,5 procent av de svenska väljarna?
Nu ger jag mig ut i hetluften igen och kritisera den gotländska fotbollen. När jag för drygt tjugo år sen flyttade hem till Gotland ioch kom i kontakt med fotbollen på ön har jag varit kritisk. Dåligt tränade, urusel kondition, brist på samarbete mellan klubbarna, i synnerhet staden/landet och en fotbollsförbund som på allvar tycks anse att det är ”bra som det är”.
De gånger jag skrivit om problemet har jag fått massor med skäll, men också medhåll från tränare i de lokala lagen i division 4 och 5. ”Men du får inte nämna mitt namn!” har de sagt. Att jag nu ändå ”tar sats” beror på en artikel i GT, efter Dalhems damer som förlorade alla sina sex vårmatcher i fastlandsserien div.1. Tränaren Miguel Peyrau Aravena sa upp sig och summerade: ”Fotboll som jag inte vill stå för”. Och spelaren Johanna Lilja: ”Återigen är det sista tredjedelen som behöver bli bättre”, säger hon.
Sista tredjedelen, det typiska ”gotlandssyndromet”. De tränare jag pratat med har alla sagt: ”Konditionsträning, särskilt under försäsongen, ställer spelarna inte upp på. Då slutar de”.
Kom igen Dalhem – och all annan gotländsk fotboll!
Jag har inte berättat om svampskörden för min hustru. När hon kommer hem från sin behandling på lasarettet ska jag bjuda henne på en kantarellsmörgås.
Hon blir nog glad och mycket förvånad.