Till samhället med Gotlands sydligaste övergångsställe

Mönsterträdgård. Inte tid? Nya nät! Hängmatteliggare. 1957:orna? Och regnet kom.

Vid millenieskiftet lämnade Bison storstan för Burgsvik, samhället med Gotlands sydligaste övergångsställe.

Vid millenieskiftet lämnade Bison storstan för Burgsvik, samhället med Gotlands sydligaste övergångsställe.

Foto: Montage (GT/Fredrik Sandberg (TT))

Krönika2023-07-10 09:10
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tänk om det inte kommer något regn den här sommaren!

Vad händer då med saltgurkorna och de efterlängtade kokta rödbetorna med smör? För att inte tala om den överdimensionerade tomatodlingen?

Ur krönikan 10 juli år 2000:

”Min far är på besök. Han är 87 år och ska kasta varpa i Stånga. Han vill att vi ska ut och fiska, men jag säger att jag inte har tid.

Inte tid?

Förmodligen har jag mycket mera tid än min far – kvar.

Nästa vecka ska vi åka ut och sätta flundrenät, det lovar jag.”

Ja, det var tider det, då när jag fiskade för mitt uppehälle... äsch, så illa har det naturligtvis aldrig varit. Idag hänger mina två nät, ett för flundra och lax och ett för strömming på torkvindan i trädgården. De har hängt där länge nu, sönderslitna efter en blåsig natt när allt gick fel.

Vid millennieskiftet flyttade jag tillbaka till Gotland för gott, till ingen tunnelbana och minst sju timmars avstånd från Stockholm. Här, i detta samhälle med Gotlands sydligaste övergångsställe, skulle jag leva ett nytt och bättre liv. Självhushåll med fiske, diverse odlingar och en årlig slaktad gris från en traktens bonde. Höstar med bär- och svampplockning, vinbryggning på slånbär, en mönsterträdgård, mycket klassisk musik och lite kärlek. Ett bra liv.

Hur gick det? Tja... faktiskt ganska bra på de flesta fronter. Utom det där med mönsterträdgården, som snabbt förvandlades till en gigantisk odling av kirskål. Och slånbärsvinet som jag inte ens blev det minsta mysigt onykter av. Det blev bara surt.

Jag måste skaffa nya nät! En gång fiskare alltid fiskare.

Nyligen efterlyste jag fler hängmatteliggare, jag kan väl inte vara den ende?

Ingen hängmatta, vad ska man då ha somrar till?

En kvinna mejlar och ber mig ”Göra något för oss födda 1957”.

Varför just 57:orna? undrar jag, en 39:a?

Kvinnan: ”Vi födda -57 straffbeskattades av regeringen och riksdagen med det nya pensionssystemet. Du kanske kan skriva något, eller be någon på tidningen ta upp detta. Vi behöver all uppmärksamhet vi kan få. Tack på förhand!”.

Ärligt talat vet jag inte så mycket om det nya skattesystemet. Är det sämre än det för oss födda 1939?

Nu har jag i alla fall skrivit om det.

Och regnet kom. Det lilla torget vid krogen, järnaffären, biblioteket, damfrisören, drygt 100 meter från det ovan nämnda övergångsstället, var denna sena sommarkväll packat med folk. Det populära bandet Hooja från nordligaste Sverige var på besök.

Då kom regnet. 8 millimeter. Dyblöt och frusen men den efterlängtade mönsterträdgården jublade.

bison.gotland@telia.com