I debatten kring lucia i dag lyfts ofta, på ett hånfullt sätt, argumentet att föräldrar som vurmar för lucia i själva verket bara tänker på sig själva och inte på barnen. Själv lussade jag varje år från att jag var kanske fem år till att jag gick ut gymnasiet vid nitton års ålder. Även i vuxen ålder händer det att jag är med i Rones luciatåg. Javisst är det något jag tycker är ganska roligt. Men man lussar ju främst för att GE. För att ge andra människor mys och sång och stämning och gemenskap. Och jag kan för mitt liv inte förstå varför det skulle vara fel att lära barn att det kan vara fint att ibland göra saker för andra? Traditioner och kultur är ju så grundläggande. Något människan behöver för att må bra. Framförallt idag behöver vi det, när vi lever så åtskilda våra egna väsen på grund av stress, mobiltelefoner och heltidsarbeten. Att bara få stå stilla i en kvart, med ett glas varm dryck i handen och se sina barn sjunga sånger man själv lyssnat till och sjungit sedan barnsben. Det är exakt vad föräldrar behöver mer än någonsin.
En del förskolor och skolor drar ner på luciafirande med argumentet om jämställd förskola/skola. Alla har inte råd att vara med. Jag tänker att de barn vars föräldrar har ekonomisk och social kapacitet även har möjlighet att grandiost fira högtiderna på vår fritid. Därför gör det ju inte särskilt mycket för oss att vissa skolor och förskolor skär ner på den delen av verksamheterna. För de barn som inte har föräldrar med ekonomisk och social kapacitet att fira högtider, så blir kanske det neddragna, lilla firandet som skolor och förskolor erbjuder i traditionsväg, det enda de barnen får. Klyftorna ökar alltså snarare än minskar.
I alla läroplaner står att förskolor och skolor ska värna om traditioner och eftersom förskola och skola ska vara kostnadsfria borde material för alla högtider köpas in. Om fler pedagoger anställdes, kunde mindre barngrupper inrättas. Och fler pedagoger och mindre barngrupper borde leda till att tid och ork också fanns till att baka och pyssla och öva, så att alla barn, oavsett klassbakgrund, fick möjligheten att ta del av traditioner. Jämställdhet är inte lika med nedmontering av traditioner. Det rätta orden för det är nämligen ord som sparande, effektivisering och nedskärning.
Att vi numera är ett samhälle som består av många olika kulturer, något som också gärna används som ett argument mot högtider likt lucia, borde inte vara något som berövar barnen traditioner, utan snarare något som berikar. Istället för att av hänsyn plocka bort traditioner, borde man lägga till. Låt barnen fira både lucia och nouruz. Midsommar och ramadan. Vi behöver inte färre tillfällen att fira. Vi behöver fler.
jenny_thomasson@hotmail.com