Hej, griniga gubben här, du vet när man kommer norrifrån på 148:an och svänger höger in mot Visby stad, det första man då ser är ett skrotupplag. Det ser för jävligt ut.
Och man ska kalla saker vid dess rätta namn och säga som det är. Problem, alltså. Är det problem så är det just problem, inte utmaningar.
Och allting som är bra är heller inte fantastiskt. Såg en sändning från friidrotts-VM tidigt i veckan när det praktiskt taget bara var försökstävlingar. Trots det strösslades det med F-ordet. När det sedan, en annan dag, blev finaler, hur var det då? Briljant? Kanske magiskt? Resultaten var bättre, men det var fortfarande F.
Och så är det så här: den som kör bil och avser att svänga in på en avtagsväg ska blinka först, sedan bromsa och därefter vrida på ratten. Inte blinka när det redan börjat svängas.
Och på parkeringsplatser – håll er inom rutorna! Hur svårt kan det vara! Jag har utvecklat en hobby. Står någon på trekvart ställer jag mig ändå i min ruta, vilket gör att en del förmodligen tvingats klättra in från passagerarsidan.
Och i kön till Fåröfärjan är förtursfältet till för de med förtursrätt, inte turister med takbox.
Det är okej med dialekter, rent av trevligt. Men ord som sött, öppna, lögner och fördöma uttalas just så. Inte sutt, uppna, lugner och fördumma, som många röster i radio säger.
Och varför ska det vara så mycket ”lite” i matlagningsprogrammen i tv? Och varför ska det finnas så många matlagningsprogram? Och varför ska folk hela tiden röstas ut?
”Och så tar vi lite salt, lite tomatpuré, lite basilika”. Ta för fan mycket av något någon enda gång!.
Vi ska bli det största partiet, grinpartiet. Vi är många gubbs som har åsikter om sakernas tillstånd. Inte de stora skeendena, utan de små egentligen oviktiga detaljerna.
Vi ska säga som det är, vi ska tala om att just du är en del av någon annans upplevelse när du för oväsen i vilsalongen eller när du ställer dig och kramas i terminalen, precis i gången där hundratals resenärer försöker ta sig fram.
Precis så ska vi säga. Du är en del av någon annans upplevelse, ska du någonsin begripa det!?
Eller nej, det säger vi inte, vi säger inget, vi griniga gubbar. Vi är en slags troll, vi också, fast vänligare. Vi hatar inte, vi är bara allmänt sura. Vi tänker ”idioter” men uttalar ordet först när ingen som inte själv är grinig hör.
Det ligger i sakens natur.
Att vara grinig gubbe innebär att vara irriterad men inte själv göra något för att göra saker och ting bättre. Hej då.