Varför är prästerna så hemliga? frågade jag i förra krönikan.
Sedan en tid uppger inte Sudrets pastorat vilka präster som predikar i våra sydligaste kyrkor. Varför? Tre läsare:
1. ”De tycker väl att det inte spelar någon roll vem som predikar!”
2. ”Jag tror det handlar om något internt tjafs i pastoratet.”
De vill vara anonyma. ”Jag skulle annars bara få en massa obehag”, säger nr 2.
Den tredje är Sven-Eric Snoder i Sproge:
”Jag har haft resonemang med dem och försökt åberopa mina bevekelsegrunder varför det är avgörande för mig att veta vem som förrättar mässan. Jag är inte ensam med problemet. Det innebär att vi som vill delta får söka oss till andra kyrkor.”
I min digitala brevlåda samlas dagligen en massa skit. Jag är tillräckligt gammal för att inte fatta hur alla suspekta personer och företag får tag på min adress.
Nu senast ett erbjudande om potensmedel.
”Du kan glömma alla dyra operationer och genanta minnen i sovrummet... Du kan öka längden upp till 7,7 centimeter.”
7,7 centimeter? Jag har visserligen inte mätt, men det klarar jag lätt utan potensmedel, även efter iskalla dopp när jag badar bastu. Eller menar försäljarna ”ytterligare 7,7 centimeter”, i så fall är det lögn. Ändå är det tydligen tillräckligt många män som desperat hoppas på underverk.
På tal om bastu.
När det gäller livskvalité är finländarna de mest nöjda i Europa, precis som för fem år sedan. Svenskarna ligger kvar på tredje plats. Siffrorna härrör från EU-undersökningen Silc – statistik om inkomster och levnadsförhållanden – med 500 000 tillfrågade runt om i EU 2018.
Finlands starka tradition kring att basta är en del av lyckoreceptet, tror finlandssvensken Janne Grönroos.
– Bastun har gjort att alla finländare, ända sen de var små, har sett en massa nakna kroppar och vet att människor ser ut på olika sätt. Vi vet att alla inte ser ut som fotomodeller, säger han.
Själv blir jag lycklig när marmeladkok tjocknar utan syltsocker, mina barn ringer och frågar hur jag mår, storråttor går in i min burfälla, Hammarby klår Djurgården i fotboll och när kärleken håller.
Efter nästan ett halvt års uppehåll med varpa ska jag i helgen göra ett nytt försök vid en tävling i Mulde ridhus. Som jag har längtat!
Jag vill bevisa att delar av min närmaste omgivning har fel. ”Ta det lugnt, du är ingen ungdom längre!”, säger de ofta.
Kasta varpa är att ta det lugnt, svarar jag då.
Om jag hinner ska jag kanske gå i kyrkan i helgen.
Men vem predikar?