Flertalet trodde att det var flera veckor i månaden. Jag minns att jag först vid tjugo fyllda hade koll på hela menscykeln och vad den innebar för framtida barnafödande. Allt jag hade hört fram till dess var att jag måste skydda mig från graviditet som verkade kunna ske närapå när som helst. Det var helt enkelt en undermålig sexualkunskap som låg till grund för min och mina vänners totala okunskap i frågan. Vi hade varken fått den hemma eller i skolan.
Sverige har haft sexualkunskap som obligatoriskt ämne sedan 1955 och det hör till mänskliga rättigheter att få kunskap om sexuell hälsa och reproduktion. Kunskap om att båda parter i ett sexuellt sammanhang behöver ta ansvar för att inga barn ska bli gjorda så att säga. Kunskap om att chansen (eller risken) att bli gravid sker under ett (1) dygn, ägglossningen, men att spermier kan överleva i cirka fem dagar vilket innebär att de kan ligga på vänt tills det att ägglossningen sker och under den tiden kan en graviditet uppstå. Kunskap om att ett genomsnittligt penetrerande samlag i Sverige tar cirka fem minuter (det skulle nog sänka pressen en hel del för många), eller kunskap om att det tar cirka 10–15 minuter innan svällkropparna i slidan är tillräckligt svällda för att det ska bli skönt med penetrationssex. Till exempel.
I den nya läroplanen som sjösattes så sent som 2022 reviderades sexualundervisningen. Äntligen skulle elever få kunskap om samtycke! Grunden till all form av både sexuell kontakt som i alla relationer. De skulle få kritiska samtal om porr! Porren som är en så stor influens för unga och som oftast innehåller både våld, kränkningar och kvinnohat – för att inte prata om bristen på samtycke. Men porren är också det som lärare haft svårast att undervisa i och när inte heller föräldrar lyfter frågorna, ja då överlämnar vi åt andra att ge våra barn den livsviktiga informationen. Om vill vi lägga ansvaret att undervisa om ömsesidighet, närhet, samtycke och njutning hos porrproducenter eller lägga över ansvaret att undervisa om relationer hos misogyna influerare, ja då är det rätt väg att gå. För egen del önskar jag att mina barn får kunskap om hur en sund och jämlik relation ser ut, om hur sexualitet kan ta sig uttryck, om hur man aktivt söker och inväntar samtycke och hur våld i en relation kan se ut från forskning och beprövad erfarenhet. Just nu pågår dessvärre en slags tyst slakt av den nuvarande sexualkunskapen i skolan. Om den nya läroplanen, som förväntas träda i kraft 2028, förblir orörd kommer inte längre rektor ha ansvar för att eleverna får den livsviktiga kunskapen om sexualitet, samtycke och relationer. Inte heller ska alla lärare längre ha ansvar för att frågorna tas upp i respektive ämne, utan man ska återgå till att vissa lärare (hej naturkunskapslärare!) får dra hela lasset själva. Och det har ju inte blivit kanon de senaste sjuttio åren vi testat det.
Vi står just nu mitt i machomännens återkomst där nationalism, traditionalism och ideal från 50-talet gör comeback. I det ska kvinnor (åter igen) förvägras bestämmanderätt över kroppen, HBTQ-rättigheter förminskas och frågor om genus, kön, jämställdhet och diversitet ska bort från både läroplaner och arbetsplatser. Då är inte tiden att minska på innehållet om sexualitet, samtycke och relationer – tvärtom! Nu är tiden när det arbetet ska intensifieras! Där barn ska få möjlighet att vara just barn, inte pådyvlas tvångströjor i form av stereotypa könsroller med ökad psykisk ohälsa och ökad risk för våld som konsekvens. Där unga ska få kunskap nog att göra informerade val, där samtycke, ömsesidighet och lyhördhet är ledord i kärleksrelationer likväl som i sexliv. Och där allas rätt att leva och älska den de vill är självklara mänskliga rättigheter vi alla ställer oss bakom. Det är den tiden nu!
Så för er som undrar ”ja men vad kan jag göra åt att sexualundervisningen riskerar att stympas?” Ja men du har en röst; använd den! Prata med dina barn om allt det som undervisningen innefattar. Fråga skolan om vad de gör för att tillgodose barnen kunskapen. Fråga dina lokala politiker om hur de värdesätter (och agerar i praktiken) för att ge alla barn likvärdig kunskap. Och: använd din röst i nästa val. Det är en politisk sjuka att vilja sätta sin prägel på skolan. Se till att rösta på det parti som håller frågorna högt och som vill utveckla området i stället för att avveckla det.