Mave betyder fiskmås på gutamål, även om ordet länge har använts mest om turister. För det händer ju att öns besökare, precis som fiskmåsar, skräpar ner och för ett himla liv.
Men mavar finns inte bara på Gotland. I Sydeuropa förs kraftiga protester mot just överturismen i bland annat Barcelona, Venedig, Mallorca och många fler turistorter.
Lokalsamhällena anses påverkas negativt av turismen, utan att få tillräckligt tillbaka. Priserna för hyror, bostäder och konsumtion bestäms av turisternas feta plånböcker, inte av befolkningens skralare köpkraft. De boende prioriteras inte när orten är inriktad på turism.
Gotland är förstås ljusår ifrån de horder av mavar som besöker Venedig, Mallorca och Lissabon, men tendenserna finns här. Alla vet att Gotlandspriserna ökar på grund av de drygt en miljon turister som Gotland har årligen. Priserna höjs på boende, restaurangbesök, aktiviteter, men även på service och konsumtion, där fastboende drabbas hårt.
Ofta försvaras turismen med att den bidrar med välbehövlig skjuts för ekonomin. Till en glesbygds-ö som efter obefintlig jordbrukspolitik de senaste 50 åren knappt har mer än försvaret av Sveriges gränser att komma med när det gäller vår försörjning. Och då hade det förstås varit kul om pengarna från turismen hade kommit gotlänningarna till del. Men gör de det?
Gotland har flest restauranger per capita i Sverige. Och visst, det finns några få fastboende som driver dessa. Men det finns också drösvis med uppseglande ställen vars ägare och investerare inte är skrivna på Gotland. Och där turistinkomsterna hamnar – ja var? Inte i potten för sjukvård, skolor, mer kollektivtrafik som gynnar de bofasta eller till bättre tillsyn i vattenfrågan i alla fall.
Befolkningen i Sydeuropa är inte emot turisterna i sig. Det är modellen som ifrågasätts, den där turismens tillväxt sker på bekostnad av miljö och livskvalitet. Där fastigheter köps upp för att bli Airbnb, vilket höjer priserna så att lokalbefolkningen inte har råd att bo kvar, miljön pressas och den lokala identiteten förloras.
Bekant? Absolut.
I Sverige har diskussionen om besöksavgift förts under flera år i turistorter som Åre, Smögen och Gotland. Och det kan vara en väg att gå, när glesbygden inte verkar kunna hanka sig fram annat än genom turismen, och knappt det, när pengarna hamnar i andra fickor.
Avgifterna funkar redan bra i andra länder, så varför inte i Sverige? Men frågan är om en turistavgift räcker, särskilt när klimatturismens massor snart når Norden, efter ännu en tokhet sommar vid Medelhavet.
Sydeuropeerna tog till vattenpistoler mot turisterna. Kommer gutarna visa sitt missnöje mot fastlandsägda investerare genom att kasta fiskrens på mavarna? Inte omöjligt. Eller så fattar turisterna till slut att de ska respektera vattenbristen, eldningsförbudet och hela grejen med att gynna året-runt-verksamheter.
Och då är jag säker på att mavarna kommer få vara ifred, och att vi kan fortsätta vara sams!