Hej, alla ni som hatar. Ja, nu läser kanske inte ni just den här spalten, men om det ändå skulle vara så vill jag önska er en riktigt god jul. En så god jul det går, verkligen.
Det är trots allt ett allmänmänskligt behov att landa ibland, att ta mark och bara kunna andas ut, låta ilskan rinna av.
Jo, jag vet, julhelgen kan vara turbulent i många familjer, men jag hoppas ändå att det någonstans går att hitta en lugn vrå där det för en stund går att hänga av rustningen.
Varför inte några dagars vapenvila, även i regelrätta krig stannar striderna upp ibland, inte sällan vid just julen.
Och alla troll; lägg undan datorn eller mobilen, skicka inte de där kommentarerna, tänk efter före: Vad är det egentligen jag skriver!? Vilken blir effekten för den som läser? Och kanske viktigast: Vad gör jag med mig själv? ill jag verkligen vara den människa jag är? Vill jag verkligen såra som jag gör?
Jag har också varit hatisk, men hållit hatet inom mig. Jag har varit arg och kränkt och uppäten av hämndlystnad så jag anar hur det kan kännas när saker och ting går en emot.
Jag vet också hur mycket energi det tar när fokus är ett enda och inget blir över till en själv, som om själva livet inte får luft.
Ingen är värd det. Jag var det inte, insåg jag till sist. Inte ni heller, ni som hatar. Alla måste vara sig själv närmast i meningen att ta hand om sig.
Att hatas och såras gör ont, att hata, såra och söndra är rent nedbrytande.
I sin jullåt reser Chris Rea hem för att fira med sina nära, ”I’m driving home for christmas, I can’t wait to see those faces”.
Så många runt om i Sverige, i världen, som gör den resan nu vid jul, i flygplan, i båtar, i bil; snön som slaskar på vägbanan, vindrutetorkarna som sveper, en kaffe på en mack, allt detta av en enda anledning: Att få sätta fötterna på helig mark, som i den där Chris Rea-sången: ”To get my feet on holy ground”.
Så alla ni som hatar, alla nättroll, ta de här dagarna, landa i något annat ni också. Naiv tanke, kanhända, men än sen. Ta emot en kram, säg något fint till någon och kanske allra mest: Ge en kram.
Titta på SVT:s luciafirande i repris, det finns att se på play ända till i sommar. Det är omöjligt att inte bli varm om hjärtat; alla barnen, alla stora blickar, allt ljus.
För det är ju så, ljuset vinner alltid. Det räcker med ett enda för att lysa upp mörkret. En enda liten fladdrande låga.