Den första januari höjs portot för brev men knappast någon bryr sig. Vad kostar det att skicka ett brev i dag? Vet du? Jag hade ingen aning, senaste gången jag lade ett personligt och handskrivet brev på lådan är över fem år sedan.
Det var några viktiga saker jag ville säga/skriva och skrev då för hand på papper för att det ger ett större eftertryck och mer eftertanke än digitala bokstäver i ett mejl.
Jag tänker på brev jag fått, kärleksbreven i ungdomen, jag har några av dem kvar. Inte så att jag fick mängder, var knappast någon adonis, men några stycken blev det allt. Det var inte särskilt länge sedan jag läste en del av dem, jag hittade dem när jag letade efter helt andra saker.
Så hisnande det var, rader som skrivits av någon annan till den jag var då, avsändare som jag i dag inte har någon kontakt med. Men en gång var vi del av varandras liv.
Jag undrar vad jag skrev i de brev jag sände, vem var jag, vad berättade jag? Kanske finns det i byrålådor och garderober sparade brev som jag en gång sänt.
I dag skriver jag inte längre brev, nästan ingen gör det. Vi trycker i väg fler och fler mejl och messengerbubblor bara för att vi kan men de flesta betyder ingenting, mycket av det skulle kunna vänta. Kanske tio minuter till vi faktiskt ses, eller till nästa dag. Eller inte skickas alls.
Tänk om vi skickade fysiska brev till för oss okända människor med samma innehåll som många gånger trycks i väg på sociala medier.
Från och med årsskiftet höjs portot från nio till elva kronor för ett 50-gramsbrev. Hörde jag ett ramaskri? Som när bensinpriset höjs? Jag minns när det kostade ett par kronor, those were the days. Höjningen sker just för att det skickas så få försändelser, medan omkostnaderna för distribution och liknande praktiskt taget är desamma.
Sedan millennieskiftet har över hälften av de fysiska breven övergått till digital komunikation, uppger Postnord. Jag är en del av orsaken.
På sikt gör vi, alla tillsammans, historielösheten än mer utbredd än i dag. Det är min övertygelse. Få mejl bevaras.
Strindbergs samlade brev, Astrid Lindgrens och 50 år yngre Sara Schwardts brevväxling ”Dina brev lägger jag under madrassen – en brevväxling 1971-2002”, inget liknande kommer att kunna publiceras fram i tiden.
Och tänk dig fjärde och sista delen i Vilhelm Mobergs utvandrarsvit i nutidsskepnad; ”Sista mejlet till Sverige”. Vi är i en brytningstid.