Kaliber gick igenom 300 domar från de senaste fem åren och föregående år innehöll 86 våldtäktsdomar strypvåld, mot tidigare cirka 50 domar årligen. Det samtidigt som Sveriges enda specialiserade vårdenhet för våldtagna, Södersjukhusets akutmottagning för våldtagna, rapporterar att drygt var femte ung kvinna utsatts för strypvåld.
I flera års tid har tjejer själva vittnat om mängden strypvåld, eller mängden ”strypsex” som det också kallas. Bara det en normalisering av vad det egentligen är – ett potentiellt dödligt våld riktad mot tjejer under sex. Ett våld som ofta kommer plötsligt och överraskande. Det här mönstret av berättelser och erfarenheter (och domar!) har, menar jag, en tydlig koppling till det som många gånger är ungas sexualupplysning; porren.
Vi vet idag att de flesta killar, när de börjat gymnasiet, har konsumerat porr någon gång, något som gäller för cirka hälften av tjejerna. Vi vet också att killar i åldersgruppen 16–29 är storkonsumenter. I den åldersgruppen konsumerar 40 procent porr flera gånger i veckan eller dagligen. Det är alltså en stor grupp som tittar mycket.
Vi vet också att ju mer man tittar desto mer intresserad blir man av att testa det man sett i porren. Och vi vet tyvärr också att en oerhörd mängd porr (i internationella undersökningar så mycket som nära 90 procent) innehåller olika former av våld mot kvinnorna, såsom just strypvåld.
Strypvåld som vi vet är potentiellt livsfarligt. Det kan, enligt rättsläkare, räcka med endast några sekunder innan en människa får tillräckligt med syrebrist för att det ska riskera ge skador och lika kort stund innan en människa blir medvetslös. Är det så vi önskar att våra unga har sina sexuella erfarenheter? Med idéer om att det är tändande och sexigt att utsätta en tjej för risk och rädsla? Om hot till livet? Bara för att det görs till något tändande i porren, en industri som är djup misogyn och därför oerhört skadlig både för de kvinnor som medverkar i den liksom för de som lär sig att tända på innehållet.
Och vi ska verkligen inte tro att det är ett storstadsfenomen eller något som sker långt borta på fastlandet eller utanför Sveriges gränser. Det sker här. I våra ungas första relationer och i tillfälliga sexuella möten. Att sexet blir ”hårdare” vittnar både elevhälsan och Ungdomsmottagningen om här på ön. Och i en nationell studie om ungas relationer visade det sig att 44 procent av tjejerna hade utsatts för sexuellt våld av sin partner. Ofta deras första relationer där de inte har några tidigare erfarenheter att jämföra med och därför inte heller vet vad som är våld och inte. Jag möter oerhört många unga varje år och jag upplever samma sak. Unga vet inte vad våld är, hur det tar sig uttryck och vet därför inte heller när de är utsatta för våld i sina relationer. Och när inte vi föräldrar, skolpersonal eller andra viktiga vuxna i barns liv ger dem den livsviktiga kunskapen, utmanar deras tankemönster och rustar dem med empati, hänsyn, nyfikenhet och hur man eftersöker samtycke så är jag inte förvånad över siffrorna.
Vi kan inte blunda för ungas utsatthet eftersom det innebär att medan vi blundar så står de unga kvar med de helt skeva idealen och förväntningarna på vad sex är. Förväntningar som vi låtit porrproducenter sätta.
Och så länge vi låter dem bestämma vad våra unga ska lära sig att tända på, så finns helt enkelt risken att unga kommer att gå över sina egna och andras gränser. Larmet från unga går – lyssnar du?