Nu måste jag få veta vem Helge är!
En skylt med texten ”Helges hage” vid väg 140 söder om Klintehamn visar vägen till ett naturreservat några hundra meter upp i skogen. Länsstyrelsens skylt berättar:
”Skogen i Helges hage utgörs till största delen av äldre tallskog. Inslaget av gran är dock förhållandevis stort och här finns även lövträd som björk, ask och hassel. Området har en lång skoglig kontinuitet och har länge skötts som en traditionell bondeskog, det vill säga med plockhuggning och skogsbete. Helges hage betades senast på 1960-talet och håller nu på att växa igen”.
Men vem var Helge?
Hela sommaren har jag hört ljudet. ”Knirr, knirr, knirr...” Det tog ett tag innan jag lokaliserade ljudet till nyinköpta sportskor. Överallt detta ”Knirr!”. Till slut var jag tvungen att fråga en knirrskoägare.
– En modegrej eller är skorna felkonstruerade?
Men fick inget vettigt svar. Inte heller av hon jag lever med och som inte har knirrande skor. Hon säger bara:
”Däremot hör jag på långt håll när du kommer klafsande i dina gamla tofflor, som du lappat med silvertejp!”
Får besök av två herrar från Vibble. De är på utflykt här på sydligaste delen av ön och vi sitter på min altan och pratar om baingyl, en liten fisk. Med eller utan taggar? Med svarar jag, men för säkerhets skull googlar jag när herrarna gett sig av och hittar då en intervju med Babben Larsson i Aftonbladet:
”Babben Larssons eget favoritord på gotländska är "baingyl", ett ord som hon använder för att beskriva någon som är "lite feg eller klen eller inte klarar av sådant som den borde klara av". Hon beskriver det som ett nedsättande ord, men inte ett särskilt hårt sådant. Det har en humoristisk touch”. "Baingyl" är enligt Svenskt dialektlexikon framför allt det gotländska namnet på fisken spigg – och slängs fram med syfte att retas med glimten i ögat, snarare än att faktiskt kritisera”.
Ur krönikan 9 oktober 2000
”Varför är det inte det minsta skönt att klia sig själv på ryggen?
Annars är kliandet, utfört av någon annan, en stor njutning. Det var min mormor som först gav mig den insikten på kvällarna när jag skulle sova. Sen har jag själv överfört kliandets njutning till mina egna barn och jag vet nu att det långsamma försiktiga kliandet är bästa boten mot tårar, ilska och allmänt missmod.
Och en man som regelbundet blir kliad på ryggen startar inga krig”.
Och än en gång.
Vem var Helge?
Bernt "Bison Nilsson"
bison.gotland@telia.com