”Påminn om bevattningsförbud OCH om vikten av att dricka vatten!”, tycker Nina Rung.
Ett olyckligt kast som träffar min kompis rakt över ögonbrynet så det spricker. Blodet sprutar och ångesten hos barnet likaså. Min vän tar sig till akuten (i Stockholm) eftersom hon tänker att det behöver sys. Väl där får hon efter fem timmars väntan veta att det nog är bättre för henne att vänta tre timmar till (tills klockan blivit 08 på morgonen) och sen besöka närakuten. Det är helt enkelt troligare att hon får hjälp där fortare än om hon stannar på akuten en fredagsnatt under löningshelg.
Jag frågar min vän om hur det var för henne där på akuten, fick i sig någon mat eller satt hon bara där. Och hon berättar att hon bara satt där. Och att de fem timmarna gav henne så många insikter i mänskligt beteende att hon kom därifrån med närapå en helt ny syn på livet. Under de timmarna rasade det in personer som med hög alkoholhalt i blodet fått skallskador, frakturer och sår. Unga män som fått krossade flaskor mot sina huvuden, som varit i slagsmål i någon krogkö, unga kvinnor som ramlat illa av berusning och som mitt i all kalabalik och promillehalt undrade om blodet skulle påverka det nyblonderade håret. Och så vårdpersonalens lugn och besked om att det kommer bli bra och att nej, blodet kommer inte färga det ljusa håret rött.
Vi ser sällan de där skadorna, som är en direkt effekt och konsekvens av alkoholkonsumtionen. Där unga män och kvinnor är i så stort behov av akutvård att andra som skadats får vänta en hel natt och sedan vända sig till närakuten vid öppning. Och snart har turen kommit till Gotland. Under sommaren ökar inte bara kostnaderna för hyrpersonal på akuten utan också de samhälleliga kostnader kopplade till alkohol och berusning. Är det inte märkligt då att vi bara informerar om bevattningsförbudet när vi också borde vara väldigt tydliga i vår kommunikation om vikten av att dricka vatten och minska på alkoholen? Min vän, som redan är sparsam med alkohol, blev så illa berörd av vad hon bevittnade den där kvällen på akuten att hon beslutade sig för att inte dricka en droppe till.
Min vän mötte alltså först akutmottagningen, sedan närakuten och sedan sin vårdcentral för att ta bort stygnen. Och av alla vårdkontakter var det ingen som frågade henne om våld. Ingen. Trots att hon alltså kom till akuten en sen fredagskväll med sprucket ögonbryn fick hon aldrig frågan om våldsutsatthet i sin relation. Alla godtog hennes (förvisso sanna) berättelse om barnet som kastade fjärrkontrollen i vredesmod. Inte ens på vårdcentralen där hon med flit bara svarade ”jag fick en fjärrkontroll kastad på mig”, utan att nämna vem som kastat den, fick hon en fråga om våld utan möttes med ett ”jaha”. Det är för dåligt. Svenska sjukvård är i världsklass och trots att de varje helg möter alla berusade, knappt talbara personer med självförvållade skador så gör de det med lugn och värdighet. Men att fråga om våldsutsatthet, där är vi långt ifrån världsklass. Nu var min vän inte utsatt för våld i sin relation, men om hon hade varit det? Tror ni hon hade vågat berätta när ingen frågade? Vi måste kunna bättre! Och här har vi världens chans att inte bara vara den minsta regionen utan bli en region i världsklass när det kommer till våldsprevention – om vi ser till att alla inom hälso- och sjukvård ställer frågan! Så en vänlig och uppfodrande önskan till regionen inför sommaren: Påminn om bevattningsförbud OCH om vikten av att dricka vatten! Och se till att alla inom hälso- och sjukvård ges i uppdrag att fråga om våld!