Ibland får jag frågan hur jag, som feminist, tänker prata med och göra med mina döttrar sedan när de blir äldre. Angående det här med våldtäkt alltså. Kommer jag att ge dem taxipengar? Ska de få gå självförsvarskurser? Pepparspray, ska de få ha det?
Ofta får jag berättat för mig hur föräldrar ”vaknat upp” när de fått en dotter. Hur de plötsligt insett vad vissa män är kapabla att göra. Ofta kopplar de samman detta uppvaknade med någon form av feminism, fast det egentligen bara är ett väldigt klassiskt sätt att alltid se på flickor och kvinnor som offer. Alla vet att ALLA KVINNOR är potentiella offer för våldtäktsmän. Men ingen vet att ALLA MÄN är potentiella våldtäktsmän.
Det är lustigt hur vi med döttrar har så mycket enklare att föreställa oss att våra döttrar skulle kunna bli våldtagna/utsatta för sexuella övergrepp än att föreställa oss att våra söner skulle kunna våldta/begå sexuella övergrepp.
Nu kommer lyckligtvis inte alla döttrar att bli våldtagna. Och alla söner kommer inte heller att våldta. Men så länge man inte har tanken klar för sig att söner kan våldta så kommer våldtäkterna aldrig att upphöra. För det är inte förrän vi som är föräldrar till söner börjar tänka på att vi behöver jobba aktivt för att våra söner
* inte ska tvinga till sig sex
* inte ska betala för att få sex
* inte ha sex med någon som uppenbarligen inte vill
* inte tjata sig till sex
* inte ha sex om man själv eller partnern är för full/hög och man inte kan garantera att det kommer att gå bra till och vara tillfredsställande för båda
* inte krama, pussa eller ta på andra människor förrän man fått ett okej
* inte nedvärdera tjejer på grund av att de är tjejer
* ska våga säga ifrån när andra pojkar/killar/män går över gränsen
som vi kommer att börja närma oss ett slut på sexuella övergrepp. Många tjatar om att inte ALLA MÄN begår övergrepp, men eftersom vi inte vet vilka som kommer att begå övergreppen men är medvetna om att de som faktiskt gör det i princip alla fall, har sitt kön som gemensam nämnare, så är den enda rimliga lösningen att vi jobbar med alla blivande män. Eller jobbar och jobbar, vi rättar till. Eftersom det så uppenbart är någonting som vi nu gör fel.
Vad gäller döttrarna. Låt dem vara. Begränsa dem inte, det är dessutom ändå bara en omväg. Låt istället oss med söner/manliga elever/manliga idrottare få jobba med det riktiga problemet. Låt oss med kärlek, lyhördhet och öppenhet få forma framtidens män. Låt oss lösa det riktiga problemet, istället för att lägga ansvar och åtgärder där de på inga sätt hör hemma.