Jag läste i veckan att lärare i en västsvensk kommun inte längre ska få äta tillsammans med eleverna i skolmatsalen till ett reducerat pris (60 kr). Det skulle kunna snedvrida konkurrensen. Ska man skratta eller gråta? Det vore väl att visa minimal anständighet att lärare kunde få äta skollunch med eleverna och det utan att behöva betala ett endaste öre. Som jurist är jag i och för sig väl medveten om vilken pervers konkurrenslagstiftning vi har här i landet, men någon måtta borde det väl få vara. Är så kallad fri konkurrens så helig att vi måste offra all sans och allt vett?
De som allt som oftast skriker sig hesa över hur saliggörande den fria konkurrensen är, blir emellertid påfallande ofta akut skitnödiga så snart ”det allmänna” erbjuder en efterfrågad nyttighet av något slag – något bra för alla. Då ska det minsann inte få förekomma någon konkurrens! Vem är det förresten som ”slås ut” av att vi bjuder lärarna på lunch? Den lokala pizzabagaren? Han eller hon klarar sig nog bra ändå.
Många av landets kommuner brottas med ekonomin. Och det är inte särskilt konstigt när de är förbjudna att tjäna pengar. Det är klart det blir ekonomiskt knepigt då. En kommun har egentligen hur många potentiella inkomstkällor som helst. Region Gotland skulle till exempel kunna dra in mångmiljonbelopp årligen på p-avgifter för att förstärka kassan – men ajabaja, det är förbjudet. Det är däremot helt OK att den privata fastighetsägaren kan bli snorrik på att hyra ut sin mark till p-platser. Idrottsanläggningar med tillhörande friskvårdsservice, hotell, restaurang, konferensservice m.m. skulle kunna vara en pålitlig kommunal inkomstkälla – men ajabaja förbjudet, någon privatpraktiserande massör och något privat eventföretag kanske skulle drabbas av en inkomstminskning. Det vore ju för hemskt. Och att bedriva kommunal verksamhet i egenägda lokaler – nej för sjutton, det går inte för sig. Någon privat fastighetsägare skulle ju då gå miste om möjligheten att som hyresvärd få stoppa våra skattepengar i sin egen ficka.
Konkurrens är alltså inte något medel för en fattig kommun att förvandla sig till en välmående sådan. De som hyllar konkurrensfriheten verkar göra det för att de ska kunna ägna sig åt sin lukrativa verksamhet helt fria från konkurrens från andra.