Igår fick jag hålla i och snusa på två olika tvåmånaders barn. De var varma och mjuka och sprillans nya och lätta som mjölkpaket och jag tittade på mina egna, nio och sex, fortfarande mjuka och lätta men så ofattbart mycket större.
När min första var så där liten tyckte jag att det var viktigt med kläderna. Jag bodde söder om Stockholm och det skulle vara retro, helst vintage. Jag traskade runt bland barnklädesbutikerna kring Hornstull med barnet i en beige manchestervagn från 1978 och nöp i blommiga bodies och sparkbyxor och små hjälmmössor med illgröna grodor. Det var häpnadsväckande dyrt och allra bäst var det att rota fram autentiska plagg som jag eller pappan burit. Ett par klargula sparkbyxor och en vit omlottröja med bruna flodhästar. En yttepytteliten vit t-tröja med texten ”pappas älskling”.
Snäppet vassare än arvegods var hemmastickat och hemmasytt. Jag köpte storblommiga gröna tyger som min mamma sydde lakan och örngott av. Ett smaragdgrönt gammalt överkast blev en filt kantad med matchande stuvbitar.
Redan när ungen låg i magen köpte jag stickor och ett mönster på en pippitröja i storlek 68. Garnet var tunt och stickorna smala och det blev många svordomar, en bubblig ärm och ett halvt framstycke. Sen köpte jag en fabriksstickad pippitröja och gömde stickningen längst in i garderoben.
När lillasyster kom var allt förändrat. Kläderna skulle täcka armar och ben och vara någorlunda hela och rena. Hon fick första bästa Kapp-Ahlmössa på sitt fjuniga huvud. Vagnen från 2003 var solblekt svart med praktiska, tjocka däck som rullade fint på gatstenarna i Visby.
Hon ärvde högar av rosa och lila plagg med hjärtan och fjärilar och glitter och paljetter. Jag drog på henne alltihop utan att tveka. Baddräkter med Disneyprinsessor och nattlinnen med Barbie. Jag blundade och suckade och gav upp. Vem bryr sig.
De där mjuka, varma barnen jag snusade på igår har supergulliga matchande outfits i ekologisk bomull och allt är som det ska vara. Vi ska alla den vägen vandra.
Förresten har jag stickorna kvar. Och får jag ett barnbarn eller två så finns inga garantier för att jag inte rotar fram mönstret och sätter igång med en pippitröja. Trots att det finns färdiga att köpa på Kneippbyn.