Sjuk eller frisk, vad ska jag hoppas på?
Märklig fråga kan tyckas, självklart vill jag vara frisk. Men. I flera år har jag gått omkring och harklat mig och haft smärtor i högra delen av ryggen. Från och till. Dessutom har jag tappat cirka tio kilo i vikt.
Tidigare gastroskopiundersökning på lasarettet. Frisk. Ett besök på vårdcentralen. Lyssna, knacka. ”Säg aaah!”. ”Det är inget fel på dig!”. Och nu nytt besök och röntgen på lasarettet. Besked om en vecka. Helt frisk? Nej, jag vill att röntgenkameran hittar någon liten skavank, som lätt botas med några piller.
Så att jag slipper gå omkring och harkla mig resten av livet.
Den enögda bortsprungna katten Stanley i Slite har kommit hem igen. Jag skrev om hans försvinnande i förra krönikan, mest för att jag personligen bär på ett trauma från barndomen i Slite. Min katt Fantomen, en älskad kompis efter mina föräldrars skilsmässa, fick kattpest och skulle avlivas. Jag bönade och bad, men det hjälpte inte. En slitebo med jaktgevär var vidtalad.
Då tog jag Fantomen och bar honom till en skogsdunge nära järnvägsstationen. Jag satt på en trädstubbe med katten i knät och sjöng ”Blinka lilla stjärna” och slog sen ihjäl honom med min bandyklubba. Och begravde honom.
Jag var tolv år.
Den ambitiösa gurkodlingen i en pallkrage har gett bra resultat. Hittills två inläggningar, saltgurka och jäst rysk gurka, står nu i källaren för att ”mogna”. Jag hoppas mest på den jästa gurkan, en oslagbar delikatess. Av tre tidigare försök har bara ett lyckats.
Sitter vid bryggorna vid bastun i hamnen och studerar mängden av lyckliga badare. De är många, solen gassar och det är varmt i vattnet. Visst har jag tidigare skrivit om kvinnors och mäns badande? När jag kommer hem bläddrar jag igenom min första kåseribok – Fri man pinkar i trädgården" från 2005 – och på sidan 78 hittar jag:
”Varför vänder sig kvinnor över på rygg och sparkar med fötterna när de badar? Nästan alla kvinnor gör så. De lägger sig först försiktigt ner på mage i vattnet, tar ett halvt simtag och rullar sen över på rygg. Och sparkar.
Vi män däremot kastar oss frimodigt framåt, simmar en bit under vattnet och börjar sen crawla, vare sig vi behärskar det eller inte. När vi efter drygt fem meters crawl är nära att drunkna, då först kan vi tänka oss att vända över på rygg. Men vi sparkar inte”.
Och nu, en sommardag år 2022. Ingenting har förändrats.
bison.gotland@telia.com