Fredag, tidigt. Går upp och ställer mig i kö för att få köpa biljetter till Guns and roses i Stockholm i juni. Fast det var tänkt som en julklapp till min man fick han ärligt talat påminna mig i morse. Jag är inte bra på det här med presenter, överraskningar och julklappar, ett väldigt osympatiskt drag hos mig. Men jag har så svårt för den där pressen. Pressen att det ska bli bra, att folk ska bli glada och så där. Julen är konstigt nog min bästa tid, men det beror nog på att jag vet vad jag gör helt enkelt. Det handlar om några veckor med väldigt tydliga riktlinjer. Där ska finnas brinnande ljus, tomtar, luciatåg, pyssel, bakande och julafton är ju världens bästa dag på det sättet att man vet exakt vad som ska hända från tidig morgon till sen kväll. För det är samma! År in och år ut! En dröm för en sådan som mig som har stora problem med att saker och ting förändras. Och julklapparna till barnen är vi ju två om. Pressen på att lyckas delas. Julklapparna till min man däremot...
När vi låg på bb med vårt första barn, på natten precis efter att hon hade fötts, då drog han igång ”Sweet child of mine” för oss. Nyss fyllda 23 år var han då, min man. Bara en pojke egentligen, som lät Axl Rose uttrycka alla känslor som svävade runt inne i pojkkroppen.
Hoppas hoppas att jag får biljetter. Tre minuter kvar tills de släpps nu.
Jag är så glad att det inte är sommar. Ja jag vet, ni saknar den. Ni lider av de långa, långa kvällarna som aldrig tycks ta slut numera. På våren kämpar man för att få timmarna att räcka till. Man önskar sig extratimmar. Nu är tiden mellan 15.30 och 20.00 snudd på oändlig. Släpar sig fram vissa dagar. Mörkret är kompakt och det gör många oroliga, jag vet.
Men för mig är det skönt. Sommarlovets tio veckors krav på glädje, aktiviteter, utomhusvistelse, strandhäng och grillande, helt utan fasta former och rutiner är långt borta. Då man vaknar upp varje dag och det finns inga hållpunkter, ingenting man måste göra. Vilket brukar resultera i ångest för såna som mig. Jag känner faktiskt ingen annan människa som bli pigg och lycklig av mörkret. Jag är helt enkelt mörkrets drottning.
Min man är helt tvärtom. Lever upp om sommaren. Blir brun, pigg och lycklig. Så får han släpa runt på en ångestfylld, argsint klump som alltså är jag. 29 juni kommer Guns and roses och nu har biljetterna redan tagit slut. Bara svindyra för tvåtusen styck finns kvar. Vi får ha is i magen och hoppas att vi hittar något på svarta marknaden efter jul.
Nu är det bara veckor kvar tills det vänder och blir ljusare igen. Mörkret flyr, dagen gryr, räddningstimman för världen slår och så vidare. Det blir skönt för er. Och jag får leta vidare för att hitta strategier att stå ut med ljuset. Guns and roses i Stockholm den 29 juni känns som en bra strategi. Jag ska ta oss dit om jag så måste sälja kropp och själ till Satan själv. Mörkrets drottning ska segra.