Jag kan lyssna på en låt i flera månader

Den som har ADHD blir ofta väldigt duktig, kanske bäst, på det man vill bli bäst på. Det är en stor tillgång, skriver Jenny Persson.

Jenny Persson

Jenny Persson

Foto: Privat

Krönika2020-03-07 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att ha adhd är att brinna. Brinna för sina intressen. Jag kan få för mig att jag ska måla lite, till exempel. Sedan målar och målar och målar jag utan uppehåll tills en dag då orken plötsligt tar slut. Jag plockar undan pennorna och pappren och sen målar jag kanske inte på flera år igen. 

Jag kan få för mig att jag ska "göra lite fint i trädgården" och sedan jobbar jag där varje vaken sekund tills det inte finns fler löv att plocka upp eller gren att knipsa av. Sen går jag in och rör inte trädgården på något år eller så. Allting har sin period. En period åt jag till exempel potatisburgare till lunch och middag i flera veckor. 

Jag hittar en låt jag älskar och lyssnar bara på den låten i flera månader tills en dag när jag lyssnat klart (Life in vain- Daniel Johnston). Jag hittar en film jag älskar och så ser jag bara den (Brokeback mountain). Jag blir intresserad av något och läser bara om det tills jag läst allt som finns. 

Man blir ofta väldigt duktig, kanske bäst, på det man VILL bli bäst på. Vilket såklart kan vara en stor tillgång. 

Lika hårt som man kan brinna för sådant som intresserar en, lika svårt är det att ens få ihop till en spottstyver intresse för sådant som inte intresserar en. Betala räkningar, räkna matte, leta efter försvunna saker och andra saker som folk i allmänhet gör helt självklart, kan vara sådant som folk med adhd helt enkelt inte gör. 

Och det gör vi inte för att vi inte vill. Ingen vill ju hamna hos Kronofogden, liksom. Men det är som att ens hjärna faktiskt inte kan sluta sig kring vissa saker. Och därför blir de helt enkelt inte gjorda. 

Just den här delen av adhd får man ofta fan för, av den oförstående omgivningen. De tycker också att det är tråkigt att betala räkningar, men de gör det ändå och tycker att vi också borde göra det bara. Det kan man ju tycka. Men grunden i adhd är att ha problem med fokus och koncentration. Någonstans blir det ju synligt. 

De senaste femton åren har användandet av adhd-medicin ökat mycket. I framtiden tror och hoppas jag att personer ska kunna anpassa sina liv kring sin diagnos, istället för att medicineras in i ledet. Förkortad arbetstid, stöd med ekonomi, anpassade arbetsplatser, flexibel skola. Även om medicin alltid kommer att behövas som alternativ.

Förhoppningsvis kan man då börja se fördelarna med diagnosen adhd och så den kommer samhället till större gagn.