Jenny Persson: Nu står julejäveln för dörren igen

Dags att ställa sig i köket och göra sådant som man normalt aldrig i helvetet skulle komma på tanken att göra! Knäckebröd! Kostar tolv spänn i affären. Men är det jul så är det.

Uppvuxen med en mamma fullständigt ointresserad och också helt befriad från talang gällande bakning, tycker jag att det är lite kul att ge mig på sådant som mamma aldrig skulle göra. Allting utöver syltkakor och marängtårta på köpta bottnar är lite av en revolt. 

Mamma tycker också att ALLTING jag bakar är så FANTASTISKT. Ännu härligare var det när mormor ännu var i livet. Hon som faktiskt själv hade bakat och visste exakt hur svårt och tidsödande vissa saker är. Åh den ljuva, nedärvda konservativa kvinnobekräftelsen! 

Det är ganska intressant det där hoppet i generationer. Min mormor tillhörde "gör det själv från grunden"-generationen. Det syltades, saftades och lades in. En generation där arbetet för kvinnor/mödrar helt enkelt aldrig tog slut. Mammas generation såg till att åtgärda det där och halvfabrikat, hushållsmaskiner och konserver blev poppis när kvinnors rätt till arbete och lön kom på tapeten. 

Och nu står vi och syltar och saftar och bakar igen i min generation. Av egna fria viljor dock och det ska man alltid ha i bakhuvudet.

När vi röjde på gården för tio år sedan hittade vi stora glasburkar nere i källaren med frukter som min farmor hade lagt in. Hon dog i början på 60-talet. Päronen var ännu fullt ätbara. I höstas la jag själv in päron för första gången och stod där och tänkte. På farmor. Mormor. Mamma. På allt deras arbete som fått kroppar att växa, liv att gro, vardag att bli fest. 

Det är inte ett varken litet eller oviktigt arbete att förse barn med mat. Och om inte vardagen då och då bryts av med högtider, till vilka vi har alldeles särskilda saker att se fram emot, så finns inte mycket att leva för.

Låt mig förresten inte ta ära och heder av min mamma. Det finns ingen som lagar godare mat än hon. Hon kan en svingod chokladtårta också som liksom bygger på att den blir misslyckad och helt rinnig inuti. Det brända på undersidan är numera en del av smakupplevelsen, en tradition. 

Marängtårtan med klyftor av konserverad mandarin och daimgrädde som serveras en gång om året, på julafton, ska heller inte bespottas. 

Så nu är det bara fram med kaveljäveln och hugga i! Eller gå och köpa ett gäng marängbottnar bara. Man gör som man vill. Men julen kommer!