Hela förra veckan var jag i Bryssel på lärarfortbildning. Det är Universitets- och högskoleämbetet som fått pengar från EU för att öka kunskaperna bland ungdomar om det europeiska samarbetet och då börjar man med att undervisa oss lärare. Fortbildningen var fantastisk! I mitt flöde på sociala medier har jag många bekanta som är ute och far hela tiden i tjänsten, både inrikes och utrikes. Som lärare är man inte bortskämd med att få åka i väg eller att få fortbildning överhuvudtaget. Under alla 30 år som jag varit lärare så har skolan alltid haft besparingskrav och då är ju just fortbildning en sådan sak som inte får kosta så mycket.
Vi har en gammal lärarinna i socknen, Rigmor, jag tror hon var lärare i Hablingbo skola i säkert 40 år, alla hablingar har haft Rigmor. Rigmor berättade för mig en gång hur det här med fortbildning hade förändrats under hennes yrkesliv. De första decennierna, innan kommunaliseringen av skolan, var hon alltid på fantastisk fortbildning på fastlandet i augusti. Det var ett smörgåsbord av kurser att välja bland. När eleverna kom tillbaka till ett nytt läsår stod Rigmor där i klassrummet alldeles uppfylld av nya idéer och ny kunskap. Efter min vecka i Bryssel känner jag mig just så nu, alldeles uppfylld!
Nere i Europa har lärare mycket högre status än vad vi har här hemma. Trots att en lärarutbildning är cirka fem år lång så får man ibland känslan här hemma av att man blir behandlad som om man är en av de elever vi undervisar, jag vet inte vad det beror på. Alla föreläsare nere i Bryssel började med att säga till oss lärare hur otroligt viktiga vi är, att vårt arbete ute i klassrummen är livsviktigt för demokratin och freden. Det var en ovan känsla att bli så hyllad. Sedan sa de på alla institutioner vi var på, EU-parlamentet, EU-kommissionen och andra ställen att de varje år ser så mycket fram emot de här lärarfortbildningarna:
– Ni är så tacksamma för allting! Ni tackar för en kopp kaffe och ett torrt kex! Ni tackar för lunch! Ni tackar för allt! Och ni ställer intressanta frågor!.
Ett starkt EU är viktigare än någonsin nu med det omvärldsläget vi befinner oss i. Som skolambassadör för EU blir min uppgift att få mina elever att inte bara känna sig som sudergutar utan också som EU-medborgare. Sverige är underrepresenterat nere i EU, vi behöver fler ungdomar som kan åka ner och jobba i Bryssel och föra fram våra intressen. Det blir nu min uppgift att inspirera eleverna till en framtida karriär i EU.